Först satte jag dock potatisarna. Att det bara blev sex stycken var en slump eftersom jag tog minst förpackningen. Vi har mycket begränsat utrymme men ändå fyllde de inte ut helt. Då kom jag ihåg att jag hade ett par gamla potatisar liggande och de hade fått ordentliga groddar, så de fick gå ner i jorden de också.
Det var när detta var gjort som jag samlade mig till omplanteringen av vinrankan. Jag har tänkt på detta länge så nu kändes det nästan lite högtidligt. Men det gick bra. Jag fick lossat rankan, burit ut den i sin kruka, tömt densamma och frigjort rotklumpen. Jag har läst att den gärna vill växa i sand. så jag var uppe på vägen och snodde en hink från en granne, som beställt hem grus och tappat lite på marken.
Jag bar så in den tomma krukan sedan jag slagit några dräneringshål i bottnen, la först i lite jord, sedan sand och sist ny gjort. Därefter var plantan ordentligt förankrad och det var knappt jag behövde binda upp den men det gjorde jag ändå.
Efter detta blev det lunch, men sedan fortsatte jag oförtrutet med mina tankar, penséer, som fick plats dels i blomsterlådan vid köket, dels i två krukor på altanen. Sedan slog jag mig för bröstet, begrundade mitt verk och fann det gott. Resten av eftermiddagen ägnades vila och grammofon. Och lite Piraten och lite vila. Och så konstaterade jag att vår gamla köra flugsnappare återvänt och som bäst höll på att välja bostad
Sist var det körsång och det var generalrepetition inför valborgsmässoafton, då vi skall sjunga på två ställen. Det visade sig också att det var sista gången för säsongen så nu blir jag ledig på tisdagar. Kvällen avslutades med att vi tog var sitt vridbröd, lite tomater samt gnagde på ett kalkonlår. Gott och rustikt och mycket få points.
No comments:
Post a Comment