8 oktober, ett alldeles speciellt datum

Den åttonde oktober har alltid känts som ett så speciellt datum. Orden har legat så vackert i munnen och sett så fina ut på papper. Ett harmoniskt datum. I år dessutom lite extra viktigt eftersom det markerar den milstolpe i livet då jag officiellt är pensionberättigad. Att jag tjuvstartat lite spelar inte någon större roll. Idag har jag alltså firat min födelsedag grundligt och begått åtminstone tre av de sju dödssynderna; Frosseri, Lättja och Högmod.

Dagen började med födelsedagskaffe på sängkanten

Frosseriet började redan i morse då Anna kom in med kaffe på sängen och en hembakt kanelbulle, pyntad med ett tårtljus. Vackert och gott. Presentad blev jag också. Dels en vacker kokbok men TV-kocken Niclas grilltips, dels med ett par sköna svarta ytter- och innertofflor av svart fårskinn. Jag har önskat mg n¨got sådant att ha i stugan där jag springer ut och in i rummen och ibland gärna vill lägga upp fötterna på soffan.

Födelsedagslunch!

Förmiddagen ägnades sedan lättjan som förgylldes av ett släktforskarprogram på SVT-play, den kanal jag oftast ser på till skillnad från all annan smörja som pöbeln fylkas kring på reklamkanalerna (Högmodet) Sedan vafrt det åter dags för Frosseri. Våfflor tillhör numera ett av de självklara inslagen i födelsedagsfirandet. Jag brydde mig inte om att skvallra för appen utan fixade en härlig sats våfflor till lunch.

Skönt med varma tofflor i stugan

Sedan for jag ut till stugan och fortsatte hylla Lättjan tillsammans med Leif GW Persson i hans senaste bok ”Den sanna historien om Pinocchios näsa”. Då och då har jag avbrutit lyssnandet för att räkna efter hur många hyllningar som influtit på Facebook – både min officiella och den profil jag har för mina forna elever. På båda håll har jag blivit rikligen hyllad och Högmodet har åter fått sin beskärda del.

Höstmörkret har lagt sig runt sommarverandan...

Nu sitter jag i stugan och har tänt upp över allt på verandan. Här är bedövande vackert och fridfullt med levande ljus och stora dunkla furor, som sakta susar där ute i den mörka skogen. Nästan så dödssynd fyra - Vällusten – får sig en släng också. Det kan tyckas som att jag firar väldigt ensamt och det är sant. Jag har varit själv idag, men ensam är jag inte och till lördag skall det riktiga kalaset gå av stapeln men mera därom sedan.