Kökssoffan

Det är alltid lika spännande att åka ut till stugan när man varit borta ett tag. Ska fönstren vara hela? Har det fastnat några möss i fällorna? Har någon varit här och saboterat?: Som tur är har ingen varit och ställt till det - ännu, men när det gällde mössen så satt de där. Två styck hade fastnat innan de hunnit ställa till med något jävulskap.

Kökssoffan har förvandlats till verandasoffa

Sedan mössen lagts i sin sopsäck började jag bära soffdelar från bilen. Detta har jag sett fram mot och efter fyra, fem vandringar fanns allt på plats och soffan sattes ihop. Utan skriftlig instruktion. Men det gick bra och jag ställde genast fram det lilla bordet varefter jag tog fram kameran och genast slängde ut en bild på instagram. För att skryta lite inför omärlden.

Undrar om någon kan knäcka koden?

Inte nog med detta. Jag satte upp ett låsbleck till vårt hänglås också. Vi har velat ha ett lås som är så enkelt att en proffstjuv väljer låset i stället för att gå fönstervägen, samtidigt som det är svårt nog för att hindra den tillfällige skogsflanören från att gå in och plocka grejor. Jag tror det lyckades rätt bra.

Ett, tu, tre så är nötväckan inne och äter.

Sedan gjorde jag inget mer än att titta på alla småfåglar, som jag började mata förra veckan. Vi har köpt en matare som omges av ett klotformat galler för att hindra ekorrar och större fåglar från att komma åt maten. Det tog inte lång tid för fåglarna att lära sig detta. De var till och med så förslagna att de satt i rönnen och kvittrade ilsket om jag gick för nära dem. 
Häromdagen tog jag mig före att titta tillbaka på gamla texter jag skrivit och speciellt idag för sju år sedan, den första hösten jag hade denna blogg. Jag satt då och drömde om sitta och klura skymning i ett litet mysigt krypin medan höststormarna ven runt knutarna. Precis så var det idag bortsett från att jag inte stannade kvar till mörkrets inbrott. Det är en mysig stuga vi har.