Födelsedagskalas

Lördagen

Igår hade jag så mitt födelsedagskalas och det satte sin prägel på hela dagen. Tårtbottnarna hade jag gjort redan i fredags men idag började jag med att fylla och garnera dem. Det skulle bli som sachertårtor men med körsbärsmarmelad i stället för aprikos. Jag delade bottnarna i tre skivor, lade körsbärsmarmelad nederst och en maffig chokladkräm i nästa lager. Täckte slutligen med mer körsbär och bredde till sist över chokladglasyr. Jag gjorde två styck men det räckte med en trots att den var förfärande god.

Ser kanske inte så mycket ut för världen
men är försvinnande god

Sedan hade Noomi och jag en fin eftermidag när jag trillade tvåhundra köttbullar, vilka tillagades i långpanna i ugn. Bekvämt och nästan lika gott som om det varit stekta på vanligt sätt. Jag hade tänkt mig ett enkelt, lite barnsligt kalas med köttbullar, potatis, brunsås och lingon som huvudrätt. Ingen av gästerna tycktes opponera sig och till och med en liten gosse i matvägraråldern lät sig väl smaka till moderns glädje. I väntan på att måltiden skulle börja höll jag fatet med köttbullar på värmning i ugnen och där, framför ugnsluckan till den upplysta ugnen, satt Noomi och bara tittade, längtande, glömsk av alla småbitar hon fått under eftermiddagen.

Små och stora gäster låter sig väl smaka.

DAgen till ära dukar vi med vårt nyinskaffade nysilverbestick.
Opraktiskt stora mensnygga att se på.

Fullsatt vid köksbordet men vi använde även bordet i vardagsrummet

Vi var tolv styck totalt och eftersom alla visste att de var bjudna för att jag ville celebrera min 65-årsdag så vankades det rikligt med presenter. Jag hade faktiskt presterat en önskelista för en gångs skull och den uppfylldes till punkt och pricka. Jag fick därför ett paraply, en batteridriven radio, en närhårstrimmer, en solcellsdriven mobilladdare och därutöver lite överraskningar såsom elektronisk stektermomter, chokladask och en liten lustig plastbehållare att stoppa in ett kokt ägg i på det att det månde bliva hjärtformat. Till all lycka misstänker jag att den sistnämnda gåvan var väldigt billig. Roligt var det att en av de små gästande gossarna hade gjort ett halssmycke i en tennlegering i skolan och det fick jag. Det föreställer ett plus eftersom jag är matematiker.

Delar av presentbordet

Gästerna låt sig som sagt väl smaka av bordets gåvor och sedan stannade några bara till halv tio, eftersom barnstackarna hade match tidigt i morgon bitti medan några, som inte hade match, men däremot ett pågående stambyte, inte gjorde sig någon större brådska utan stannade till efter midnatt. Sedan vi skjutsat hem dem genom ett tomt Stockholm la vi oss, nöjda med vår dag.

Söndag

Dagen började med en grundlig städning efter gårdagens kalas. Ett dussin personer grisar ner lika många tallrikar, glas och bestick men en rymlig diskmaskin sväljer det mesta och snart var köket fint igen. Det firade vi genom att lägga på den duk svärmor köpte oss, när vi var i Klässbol i somras; Himmel och Helvete heter den och den vart känd när Ernst använde den till soffkuddar.

Nya köksduken

Efter detta for vi ut till stugan där vi började med en länge planerad svamputflykt. Tyvärr hade väldigt många kommit på samma idé, och det redan igår så vi fick gå länge innan vi täckt bottnen av korgen. Väl hemkomna visade det sig dock att det blev ganska mycket svamp och säkert tillräckligt för vårt vinterbehov. Det skulle dock vara trevligt att åka iväg till en skog lite mer utanför tätortens villakvarter.

Dagens skörd, rensad och klar för torkning

När vi ändå var ute och när hösten så uppenbart har infunnit sig så hade vi beslutat oss för att göra vinter i stugan. Vi grävde därför ner våra rosor och liljor i den enkla skogsrabatt vi använder till detta sedan länge. Vi täckte över trädgårdsmöblerna med den blå presseningen och täckte in uteköket med den gröna. Det har vi aldrig gjort tidigare, men vi gör det nu för att inte få hela uteköket insnöat denna vinter också.

Hösten är här

Till sist var det så dags för pumpen, den som ställde till sådant besvär i våras. Nu stängde vi av den och skulle tömma den på vatten. Vi hade tänkt skruva ur slangfästet mot sjön men upptäckte att de rörtänger som krävs för detta var borta. Troligen stulna såvida inte någon lånat och glömt lägga tillbaka. Vi tömde nu systemet genom att öppna en liten ventil genom vilken hela systemets vatteninnehåll strömmade ut med våldsam kraft. Detta tog tid men det är vi ju vana vid när det gäller vår pump. När den äntligen var klar så gick vi upp och gjorde i ordning var sin kopp mjölkchoklad. Det var också en födelsedagspresent från igår. Äkta Vahlrona choklad, som vi avnjöt inne på verandan efter att ha tänt alla tjugo värmeljusen och fotogenkaminen.

Det är vackrast när det skymmer

Anna har aldrig upplevt denna ljussymfoni sedan alla fönsterbrädor vart klara och hon vart så överförtjust att jag fick slita henne därifrån när det blev dags att åka hem. Annars hade hon nog sovit där i natt. Inte undra på att jag själv trivs så bra därute.

Stugbyns eget lilla husdjur försvann precis
lagom ut ur ljuskäglan när jag fick
fram kameran.  Ser ni honom?