Varde ljus

Om gårdagen var grå så har dagen varit ljusets - på gott och ont. Det började i morse med att jag under viss spänning plockade loss alla mina gjutna ljus ur sina engångsformar och ställde upp dem på en bricka. Det hade gått bra, alla ljusen såg fina ut och jag kunde inte motstå frestelsen att tända dem för att njuta av deras massverkan.

22 gjutljus sprider ljus och värme

Efter detta skulle jag diska upp lite. Det hade fastnat stearin på insidan av ena grytans väggar så jag tänke ta loss det med kokande vatten, fyllde grytan, ställde den på spisen och satte på. Tyvärr satte jag i hastigheten på fel platta. På den jag satte igång stod ingen gryta. Där låg en skärbräda i plast. Som tur var märkte jag detta i tid. Det luktade nämligen och rök kraftigt och precis som jag kom ut i köket slog det eld. Jag försökte kväva med en gryta och fick släckt det mesta men lågor slog fortfarande upp bredvid grytan. Innan jag släckte dem, genom att flytta runt gryta lite, tog jag fram mobilen och fotograferade hela härligheten .

Plastbrand på spisen!

Jag hade tänkt lägga ut bilden på facebook, men ångrade mig sedan jag kommit att tänka på, att det här med glömda plattor brukar ses som det första tecknet på att gamlingen skall in på hemmet. Eftersom denna blogg enbart läses av sådana som känner min mentala vitalitet, är det mindre risk att visa bilden här.

Efteråt fick jag ägna en bra stund åt att skrapa rent plattan och när det var gjort satte jag på den igen, på högsta värme, och lät den stå så tills dess att det helt slutade ryka och osa. Då var all plast och annan smuts borta och jag kunde fortsätta med dagens  projekt, vilket bestod i att åka till tippen med fylld bil - igen. Jag behövde handla lite tabletter på apoteket också och när jag ändå var i de krokarna passade jag på att trösta mig efter förmiddagens besvär med en äcklig snabbmatslunch på Max. Chicken nuggets med mycket pommes frittes, ketchup och läsk! Det var länge sen sist!

Sena tiders gravlykta

En sak till köpte jag på köpcentret. Ett elektriskt gravljus. Det känns lite trist att sätta ut en gravlykta, som bara får lysa tvä-tre dygn i Remmene, när det finns elektriska som kan lysa upp mot femtio dygn. Med en påfyllning av batterier kan det räcka till jul. Kanske inte lika livfullt, men va fan, de andra som är där på kyrkogården är inte heller så livaktiga.

Anna (t.v.) och Ruth (t.h.)

Sist ägnade jag mig åt att röja i skrivbordet och där fanns massor av papper och skräp där det allra mesta kunde slängas. Jag fann också ett gammalt ungdomsfotografi av barnens morfars mor, Anna Sjö (1886-1977) och en väninna till henne som hette Ruth Ohlsson (1889-1964). I en låda låg också Annas konfirmationspsalmbok där det noteras att hon konfirmerades i augusti 1901. Troligen är väl bilden tagen då också.