Äntligen i Gårdsjö

I min spädaste ungdom åkte jag då och då rälsbussen från Nossebro. Till släkten i Remmene eller till skolan. Jag har tydliga minnen av att det stod GÅRDSJÖ skrivet i det lilla fönster på rälsbussen där destinationan skulle anges. När jag ser årtalen för breddningen av det ursprungliga smalspåret på sträckan Mariestad - Gårdsjö så inser jag att det måste vara något fel, men knappast i mitt minne utan kanske på de skyltar som stod till buds för föraren. Gårdsjö låg ju hur som helst långt åt helsike bortigenom och jag har aldrig varit där, bara susat förbi i 200 km/h på stambanan förbi orten.

Bangården i Gårdsjö, norrut

Idag kom jag dock äntligen dit och det var verkligen en plats i "The middle of nowere". Fem sex spår i en lång böjd bangård och en liten gammaldags perrong med plåtstins! för de som önskar gå på tåget här. Det kan nog inte vra så många. Jag såg bara ett par stora magasin och några smärre hyreshus en bit bort. Men nu har jag hur som helst besökt den i min värld mytomspunna plats där gamla Västgötabanan slutade den gång det begav sig.

Stationbshuset är rivet sedan länge och ersatt av en liten skylt.
Lägg märke till "Plåtstinsen"

Jag besökte även Mariestad idag. Mest för att äta lunch, vilket skedde i en liten grekisk sylta, men smakade bra. Spättafile med remouladsås. Efter maten traskade jag iväg bort mot Domkyrkan. Ja, den är inte det nu men var det under några årtionden på 1600-talet och den får numera vara med med sina klockor i nyårsaftonens "Vi ringer in det nya året" i P1.

På en pitoresk gata mot Domkyrkan

Jag brukar ju gå in i domkyrkor och så även här och där kostade jag på min gamla mor hela tio kronor för ett ljus fast de bara kostade 5. Jag hade ju, i mors sanna anda, ha kunnat nöja mig med en enkrona, för det hade jag också, men alltså inga femkronor. Skit samma. Det får väl räcka åt Olle också då.

Mitt tiokronorsljus är också det längsta!

Till sist. Jag lärde mig ett nytt ord idag när jag lyssnade på Alex och Sigges podcast, såvida det inte var Filip och Fredriks och det ordet stavas "shart" men uttalas som chart i charter. Det beskriver det som kan ske om man tänker släppa en fis (fart) men det i stället utmynar i något mer subtsantiellt (Shit). Något som tycks ha drabbat fler TV-personligheter än man anar och det i reklampauser under direktsändningar. Säg inte att det inte är bildande att lyssna på podcast.