Aldrig mera fjällvandring

Så känns det just nu, när jag sitter här med värkande vadmuskler och kämpar mot viljan att gå och lägga mig redan halv åtta. Jag sov inget vidare i natt. Sovsäcken var bökig att vända sig i och dragkedjan så kort att jag fick utöva rena akrobatiken för att ta mig i och ur den.

Denna bro leder över Abiskojokk ut på Kungsleden

Samtidigt måste jag medge att dygnet ute i fjällvärlden gett många fina upplevelser. Träden har klätt sig i höstskrud och luften är hög och klar även om solen snålat med sin glans. Jag fick uppleva att sitta vid en liten eld intill en fjällbäck och koka mitt kaffe på vatten jag just hämtat ur bäcken. Det var en dröm som gick i uppfyllelse.

Här sitter jag och kokar mitt kaffe bredvid fjällbäcken.

En annan dröm var att överhuvudtaget komma ner till stugorna där jag jobbade 1970 och den drömmen är nu också uppfylld. Men jag känner inget behov av att återupprepa den drömmen. Därtill är jag alltför ledbruten av två dagars vandring på sammanlagt 27 kilometer. Inte illa när man är såpass otränad som jag. Dock har jag inte haft problem med knäna och egentligen inte heller med orken. Jag har nog trots allt lite kondition.

Långt där framme syns den kära lilla bilen!

Kilometrarna segade sig fram idag och jag tittade ofta på både klocka och GPS för att se om vi inte var framme snart. Det kändes sällsynt skönt när jag äntligen såg bilen på parkeringen och härligt att sätta sig i ett mjukt bilsäte. Vi körde och handlade lite och for sedan hem där jag genast duschade varefter jag la mig under täcket och genast somnade sött. Och nu drar det sig mot skymning och snart får jag gå och lägga mig igen,