Ännu längre norrut

I morse hörde vi på radion om hur en 66-åriog, dement och förvirrad man försvunnit från sitt boende i Svappavaara och eftersöktes av polis och militär. Jag tänkte ett tag gå in på Facebook och skriva att det inte är jag, men insåg att man kanske inte kan skämta om riktigt allt. I stället packade vi ihop våra pinaler och begav oss mot Kiruna.

En lite udda badvik

Första anhalt vart en gammal fin kyrkogård vi Torne älv, som hette Poikkijärvi och som ligger mitt emot det betydligt mer kända Jukkasjärvi. Vi gick av en stund och jag tog lite bilder samt hävde i mig flera nävar lingon, som även här växte i massor. Att det var på en kyrkogård störde mig inte. Speciellt inte eftersom barnen i byn lär bada i en liten vik, kallad likviken, alldeles i kanten av platsen. Synd bara att jag inte har möjlighet att ta vara på kröserna. Vi saknar både tid och utrustning för det.

Ett oväntat möte

Från lingonskogen körde vi nu in i Kiruna och parkerade alldeles utanför det ålderdomshem där äldsta faster K bor. Innan besökte skulle vi dock gå och köpa blommor på uppdrag av faster M. Döm om min förvåning när B-E plötsligt stannade och pratade med en ung man i första gathörnet. Det var en kusinson och barnbarn till faster K.  Båda vart lika överraskade men vi fick tips om en bra blomsteraffär och kunde snart stega in hos K.

Vi tog en geocache vid hembygdsgården i
Svappavaara innan vi åkte därifrån

 Jag är van vid att folk, och då speciellt äldre, säger "VA" så fort jag öppnar munnen, Inte K dock. Hon är 95 år men verkade alldeles glasklar i huvet och hörde perfekt vad jag sa, samt förde ett givande samtal i de en och en halv timmar vi var där. Vi blev bjudna på kaffe av personalen, som tog sig tid med det mitt i allt vanligt jobb. Det uppskattas.

Nästa släktbesök var hos kusin T, son till K, som underhöll oss med berättelser ur sin levnad i ett par timmar varefter hans fru kom hem och fixade kaffe. Igår träffade jag en släkting, som var bekant med en av de släktingar till mig som härstammar från en kvinna som utvandrade till Kiruna från Herrljunga i mitten av 1800-talet och idag visade det sig att frun i detta hus, också hon kände till min släkting. Snart står det väl inte på förrän jag möter släktingen själv.

Torne träsk i höstfärger

Nu blev det i stället en annan släkting, som förärades det sista besöket i Kiruna idag - min Facebook van AA, bror till faster B i vars hus vi skall bo i natt. Han hade fullt av små barnbarn i huset men tog sig ändå tid att prata en stund och att visa oss i runt i sitt vackra hus. Vi stannade dock ganska kort för nu  ville vi "hem" till Björkliden och Faster B:S fantastiska stuga, som jag nu besöker för andra gången i år. Denna gången var det dock mindre snö än i mars.

Coop hitom Lapporten

Vi stannade först och handlade i Abisko i en butik som var helt anpassad till norska kunder. Vi hade bespetsat oss på stekt fläsk med löksås och upptäckte att den minsta fläskförpackningen vägde 1,7 kg.  Inget att göra. VI har ju talat om att grilla fläsk på vår vandring i morgon och det som sedan ev blir över får tillfalla vår värdinna, som haft godheten lämna oss nyckel och fritt visste trots att hon själv är nere i Svappavaara och passar barnbarn.

Fullpackade

Det var en ansenlig mängd packning vi skulle ta med upp till stugan, sedan vi provianterat så det var tur att det stod en skottkärra nere vid parkeringen. Den fylldes med kläder, datorer och mat innan vi traskade iväg, oroligt skådande mot skyn, Vi har tänkt oss en fjällvandring i morgon och det är strålande väder i hela Sverige, Utom i det lilla hörn av fjällvärlden där vi just nu befinner oss...