Så tog det då slut till sist för vår gamle far. Vid tjugo i tio ikväll somnade han in utan att ha varit vid märkbart medvetande de senaste dagarna. I eftermiddag har han inte ens behövt morfin utan sovit lugnt och stilla hela tiden.
Vi som suttit där har pratat i normal samtalston och mot slutet fick vi till och med besök av pappas yngre bror Evert och hans två barn, våra kusiner Kjell och Margareta och då blev stämningen än mer uppsluppen.
Vi tror alla att pappa på något sätt var medveten om att det var vi närmsta som satt där bredvid honom. Han var i alla händelser helt lugn och andades jämnt och regelbundet tills han suckade till lite kraftigare och sedan föll ihop på ett sätt som fick alla att inse att nu var det över.
Då hade jag redan åkt hem till syster E och Martina hade gått till sitt nattläger men Ingvar och Ingela var kvar och det känns bra. Det är naturlig att jämföra med hur det var när mamma dog för nästan precis sex år sedan och att skillnaden är stor. Då, en chockartad upplevelse och nu en väntad befrielse från ett liv som inte var något liv längre. Men visst är det ändå lite konstigt...
2 comments:
Ja, precis så. Visst är det ändå lite konstigt...
Precis så här var det denna gång/syse
Post a Comment