Farväl till Gunnie

Begravningar kan vara så olika. Förra veckan ett samlat avsked till en gammal man som gjort sitt i detta livet och idag ett gripande farväl till en kvinna, som ryckts bort i alltför unga år. Jag har känt Gunnie i 12 år och i nära tio av dessa har hon kämpat mot sin cancer utan att någonsin visa utåt vilka lidanden hon gått igenom. Alltid glad och positiv och beredd att lyssna och stödja utan ett ord till klagan om sin egen sjukdom.

Att hon var omtyckt och värderad av många, märktes när vi kom till kyrkan, där nästan 100 personer hade samlats. Begravningsceremonin följde samma schema, och nästan samma psalmer, som vid pappas begravning, men avslutades här med att sex bärare förde kistan till graven där vi tog farväl. Det kändes tungt.

Efteråt blev det smörgås, tårta och kaffe i kyrkstugan där det blev lite mer informella tal och minnesord. Prästen, en personlig vän till Gunnie läste upp vilka gåvor som sänts in till cancerfonden och av vilka.

När detta var klart samlades vi i den trängre familjekretsen hemma i Gunnies och Bosses hem där allt var förberett för en hejdundrande vickning. Stämningen var god och glad som den skall vara när goda vänner samlas, men på många håll hade tårarna lätt att tränga fram när någon plötsligt erinrade sig varför vi satt där.

Inte förrän vid kvart i nio på kvällen kom vi iväg iväg och var hemma två och en halv timme senare. Då fick kvällen plötsligt en helt ny och oväntad vändning. VI hade lyssnat på Karlavagnen i P4 på hemvägen och där pratade man idag om nördar. Anna skrev då helt oförsiktigt om att hon lever med man som ensam skulle kunna fylla hela programmet med nörderi.

Detta tog man fasta på hos producenten, som ringde upp Anna och vips var hon med i programmet och fick berätta om en karl som fotograferar stenbroar och kyrkor, spelar stenkakor, letar geocacher, lagar mat, letar efter registreringsskyltar, tittar på långsamma filmer, älskar museitåg mm mm... Kul avslutning på en dag som varit kämpig i övrigt.