Dagen efter

Jag var uppe tidigt i morse och eftersom det inte kändes lika bråttom att åka till N-bro idag passade jag på att ta en hastig avstickare till Trollhättan för att hämta ett par stolar jag inte fick plats med vid sista resan för några veckor sedan. Det kändes som att jag kom som turist till en främmande stad och jag for snabbt därifrån, eftersom jag inte hade plats för de lådor som står kvar hos Eva. Dessa får jag ta när jag får plats med dem i stan. 

Hemma hos Ingvar hade vi en lugn förmiddag i väntan på besöket hos begravnings-entreprenören. Det kändes inte som läge att sitta och sörja längre utan vi hade det ganska trivsamt  där vi satt och talade om stort och smått. 

Efter lunch for vi så iväg till entreprenören, som skötte sitt jobb som ett verkligt fullblodsproffs. Jag kan inte tänka mig att en familj i en storstad skulle kunna få samma fina service som man får här där människor känner varandra. Jag blev speciellt imponerad när han, på en direkt fråga, kunde redogöra för vad som hänt med pappas löständer. Tänk att ha koll på en sådan liten sak!

När vi var klara for jag nu österut och passade på att besöka mors kusin, Artur, i Vårgårda. En mycket fin gammal man, som pappa och jag besökte några gånger för fyra, fem år sedan. Artur blev änkling för ett halvår sedan och visade tydligt hur han uppskattade mitt besök. Vi satt vid köksbordet och samtalade om nytt och gammalt ett par timmar och enades om att ses igen nästa gång jag besöker Västsverige. 

Från Vårgårda fortsatte jag till Remmene och tittade till fädernegården, där en genomgripande renovering nu börjat. Och sist hamnade jag så för tredje kvällen i rad hos lillasyster E, som idag bjöd på några verkligt läckra pannbiffar innan vi försjönk i halvdvala i soffhörnet. Dessa kvällar har varit en verkligt trivsam bieffekt av fars bortgång.