En trotjänare går i graven

Trotjänaren är den gamla fina Mac-dator jag fick av Anders för flera år sedan och som han i sin tur hade haft flera år i Linköping. Den har fullgjort sin tjänst till fullbelåtenhet, men det senaste året har den insjuknat och endast levererat något som ser ut som risgryn i snöstorm på bildskärmen. Idag, när jag började röja lite i förrådet och fylla upp den hylla som blivit ledig när stenkakorna fick ett nytt hem igår, fick jag ihop ett rejält lass till soptippen och då fick macen också åka med.

Soptippen är en av de bästa platser som finns ty där kan man slänga allt det man inte behöver och det är egentligen massor av grejer. När jag kom åter från tippen satte jag mig i mitt köra soffhörn, med lite godis, som jag inhandlat på den tyska livsmedelskedjan (fy på mig), och njöt av hur fint och rent det var omkring mig.

Där såg jag också hur fåglarna plötsligt upptäckte fröautomaten. Den var helt orörd i morse, men så råkade jag se en nötväcka, som kom dit och den för runt i buskarna och skvallrade för polarna och plötsligt var det alldeles fullt kring automaten. Tuffast var som vanligt min lilla favorit, tofsmesen, som jag nog skall kunna få att äta ur handen i år, bara jag försöker.

 Kvällen tillbringades i hemmets lugna vrå sedan jag väl tagit mig dit. Det hade nämligen varit en olycka i Danderyd och sträckan förbi Danderyds sjukhus tog nästan en timme...