Föllsedaskalas

Idag hade jag så mitt kalas och det präglade dagen. En sak till har förresten präglat dagen och det är det på sätt och vis oväntade dödsbudet som nådde oss igår kväll från Annas faster i Gästrikland. Hon har länge kämpat mot sin cancer, men vi förstod inte att det var så n ära förestående. Hon var dessutom fem år yngre än jag. Det känns lite konstigt eftersom jag träffade henne för en dryg månad sedan och då var hon, ehuru tydligt märkt av sin sjukdom, lika glad som vanligt.

Hur som helst fick jag i alla fall en stunds umgänge med dotera i morse, när jag körde ner henne till Haninge och 25-manna där hon skulle springa 24:e sträckan i år. Jag gick inte själv med utan for direkt till ICA-maxi i Haninge och handlade inför kalaset. Sedan bar det av raka vägen hem och till spisen. Anna har fått en kraftig förkylning och beordrades att hålla sig i stillhet så jag fick lugn och ro i köket.

Där började jag med att göra en cheesecake, som nog fick lite mer grädde än vad det var tänkt, vilket gjorde den onödigt lös - men god, när den serverades med körsbärssylt på toppen... Vidare bakade jag ett gäng kokostoppar ifall att vi skulle vilja ha kakor till kaffet. Det hanns aldrig med så de kakorna har vi kvar.  Slutligen gjorde jag två stora lasagner, en med köttfärs och en med tonfisk.

Det hela var tämligen lättarrangerat och vi var klara i god tid och satt bara lugnt och väntade in gästerna. Det var de vanliga, Gabbies med Ros-Marie samt kusin Carina och så, som körsbäret på toppen - Erika från Frankrike. Gästerna lät sig mycket väl smaka och sedan flöt kvällen på i full fart tills vi tröttas och mätta rundade av kalaset fram mot halv elva.

Min vädjan om måttliga presenter klingade inte ohörd och jag har fått strumpor av både Erika och Gabbies. Samt lite till, men inget överdåd. En bra grej var Carinas, som hade satt in pengar i kampen mot Ebola i mitt namn. Det tackar man för.