Farväl till pappa

Det blev en fin och högtidlig akt när vi idag tog farväl av pappa. Ingvar hade haft ett långt samtal med prästen i förväg och hon kunde utifrån det ge oss alla en riktig berättelse om pappas liv. Ceremonin, som är en så viktig del i sorgearbete, följde samma mönster som den från mammas begravning för sex år sedan, men ändå var mycket annorlunda. Då, en chockartad känsla av orättvisa i en oväntad bortgång och nu en väntad lättnad över att ett långt liv, som mot slutet endast handlade om uppehållande, fick sluta.

En viktig del i ceremonin är den då de sörjande får gå fram och ta farväl med en lite kistbukett. Där hade jag och flera andra valt lingonris, ett helt riktigt val för pappa. Det är också denna del som känns tyngst och då var det en sådan befrielse att i bänkraden bakom oss höra små förtjusta kvittranden från den senaste av pappas 17 ättlingar, som satt och lät alla höra att när den gamla generationen går bort så kommer den nya och tar vid.

Efter akten i kyrkan samlades vi hemma hos Ingvar och blev väl undfägnade med kalorier bortom alla gränser: Smörgåstårtor, moccatårta och prinsess. Det var gott!

Med tanke på lång resväg var vi de första som bröt upp och efter sex timmars bilfärd är vi nu hemma och summerar dagens intryck; Vi bodde i Hudene i natt och på vägen till Nossebro hann vi fara in till Remmene där jag, lite tidigt måhända, men helt traditionsenligt, placerade gravlyktan med sitt numera elektriska ljus. Det kändes bra att göra det just denna dag. Och - jag fick provsvaret från min tjocktarmsundersökning idag. Allt väl!!!