Djupsnö vid stugan

Idag stack jag ut till stugan en stund på förmiddagen fast jag hade hunden och det gick riktigt bra, trots att hon utnyttjade sin frihet till att försvinna en halvtimme. Hon går dock inte långt bort och var lätt att återfinna när jag väl letade. Däremot betydligt svårare att få att komma.

Hon står stel och oförstående på femtio meters håll och vägrar komma närmare. Inte förrän jag börjar gå ifrån henne kommer hon försiktigt närmare, som om hon vore rädd att bli infångad. En mycket välgrundad rädsla. Till slut är hon såpass nära att jag med ilsken röst kan tvinga henne att stå kvar och då blir hon mycket riktigt bunden igen.

Vi fick dock en fin stund inne på verandan med tända ljus och kaminen i full fart. Det blir extra tyst när det är ett tjockt snötäcke på taket. Jag tror inte att jag någonsin sett så mycket snö vid stugan. Och ändå lär det vara risk att det ska börja töa snart. Hoppas det får ligga ett litet tag till för i morgon skall jag vara själv där och på torsdag också. Det är så vackert att sitta inne på verandan och titta ut mot den snötyngda skogen.

Till lunch for vi hem och åt och sedan ägnade jag eftermiddagen åt ett projekt jag tänkt på länge, att restaurera mina gamla dagböcker. Jag har skrivit dagbok relativt kontinuerligt sedan 1971 och sedan 1989 har jag gjort det på dator. Det är bara det att de dagböcker jag skrev fram till millenieskiftet skrevs med så gamla program, att jag inte kan läsa dem längre.

Men i eftermiddag tog jag mig samman och började söka lite mer koncentrerat efter program, som kunde konvertera de gamla filerna till läsbart format och till slut fann jag faktiskt ett så att jag kunde spara över de texterna till modernt format. Dagböckerna ligger på en mängd filer, som jag nu skall föra samman till prydliga "årsböcker". Sist ikväll var jag på körsången där vi övade på Bellmansånger.