Thursday, February 12, 2015

Soldat Skytt

Jag var helt inställd på att sticka ut till stugan idag och fortsätta mina experiment med vedeldade våfflor, men precis innan Anna gick till jobbet undrade hon helt stillsamt om det var det ultimata sättet att banta på. Därmed vaknade jag till sans och stannade hemma hela dagen. Fåglarna fick mat igår och jag kan lika gärna sitta här eftersom jag håller på rätt intensivt med dagboksrenskrivning nu. Det är bekvämare här.

Vid lunchtid gick jag och handlade lite ty jag hade kommit på att jag ville fira torsdag med ärtsoppa och pannkakor. Ingen vidare bantarmat heller, men jag har inte glufsat i mig så värst mycket mer idag. Efter lunch satte jag mig att börja måla. Inte från Remmene nu utan i stället ville jag göra en vårvinterbild. Jag letade bland gamla bilder och fann ett motiv från Stallaholmsbäcken i Nossebro, som fick duga som förlaga. Som vanligt är det väl så att det är konstnären själv som har störst behållning av detta skapande.


Men när jag var färdig kände jag mig för en gångs skulle lite omotiverad. Det kändes inte kul med datorjobb och inte med målning. En ganska ovan känsla för mig. Jag gick och la mig att vila middag och insåg vad det handlade. Jag håller på att bli förkyld. Anna har blivit smittad i skolan och nu är det tydligen min tur. Jag vilade en stund och kände hur lusten återvände.

Jag satte mig vid datorn och gick in på Riksarkivet, som jag abonnerar på, och letade lite i register där jag inte brukar söka. Det var på så sätt jag plötsligt stod framför lagfartshandlingar till Remmenegården från alla första början. I husförhörslängden står det bara 3/160 ägs av August Skytt innan morfars mor kommer dit. Här såg jag nu att Skytt köpt fastigheten av Jonas på Åsen med fru 1877. Troligen var tomten ännu inte bebyggd då.


Fem år senare dör Jonas och 1883 är det nu änkan som köper stället. Dessa uppgifter ger lite mer kött på benen åt gårdens tidigaste historia. Före 1877 var här bara en torr och stening backe som möjligen kan ha använts som gravkulle under stenåldern (den mystiska hällkistan).


Mot aftonen stekte jag pannkakor och när Anna o Paula kom värmde jag på ärtsoppa och sedan lät vi oss väl smaka. Sedan vi vilat lite började vi med desserten till lördag - pannacotta, som Paula också gör. Hon chockas av hur enkelt det är ty hon har trott att allt sådant här är jättekrångligt. Nu skall jag strax dra mig tillbaka ty i morgon skall jag besöka lillasyster på Nordiska museets ostmässa.

No comments: