Vedeldade våfflor

Förmiddagen tillbringades i hemmets lugna vrå i väntan på att köra Paula till en intervju i Barkarby. Hon skulle kunna åka kommunalt, men det tar så lång tid att hon knappt hade kunnat jobba på sin förskola alls idag om hon gjort så. Med bil tog resan från Gubbängen 35 minuter och det är ju lite skillnad. Dessutom har hon en så fantastisk förmåga att säga tack så det känns att det kommer från hjärtat och då kör jag gärna.

När intervjun var klar och jag lämnat av henne i Jimmys vård for jag ut till stugan och där hade jag planerat ett experiment i all hemlighet. Vi har ett gammal våffeljärn i gjutjärn som hängt på en vägg i förrådet länge och jag tänkte jag skulle testa det. Jag började dock med att tända en brasa i eldkorgen och koka mig kaffe. Sedan värmde jag järnet genom att låta det ligga i brasan en stund.

Smet hade jag gjort hemma och hade med i en glasburk. Det visade sig att jag underskattat tiden för uppvärmning av våffeljärnet. De första våfflorna blev bara degiga blaffor så efter ett par försök lät jag järnet ligga i flera minuter och nu minsann gick det bra. En perfekt gräddad våffla som smakade ljuvlig kom ut och jag fick ut ytterligare två små innan smeten var slut.

Jag hade nog gjort dem lite lös så jag skall testa i morgon igen och då se vad som händer om jag lägger järnet på grillkol. Efter våfflorna tände jag stormlyktan och la mig att läsa i storstugan tills det var dags att hämta Anna från sångkören. Hon sa att hennes kollegor är avundsjuka på henne som har personlig hämtning. Det har sina fördelar att leva med en pensionär :-)