Thursday, July 21, 2016

Årets surströmmingspartaj

Idag var det så dags för den årliga surströmmingsfest, som brukar avnjutas till Kickis födelsedag. Skillnaden i år var att vi fick köra 18 mil för att komma fram till bordet. Men vad är avstånd i Norrland? Platt intet. Resan gick också bra och jag fick en lång paus i Boden där damerna skulle in på Dollar$tore och handla presenter inför helgens resa upp till  Björkliden/Svappavaara. Jag handlade också, men mina inköp var klara på fem minuter och sedan kunde jag i lugn och ro sitta och lyssna på Edward Bloms sommarprogram.


När vi kom fram möttes vi, inte bara av Kicki utan även hennes höggravida dotter, som bor där med sin pojkvän. Jonny och Kicki har köpte en tomt med havsutsikt av gossen och därför kommer vi nog att få resa dit fler gånger om vi vill umgås med dem. Och det vill vi.


Deras fritidshus har rests fort och är nu under tak, men vis av erfarenhet vet jag ju, att det är nu själva jobbet börjar. Det vet Jonny också. Han pustade ut när vi besökte bygget och följde gärna med tillbaka till dotterns och mågens hus där ett stort bord börjat dukas upp på gräsmattan.


Vi blev sammanlagt tio till bords och det var ett fascinerande sällskap. Mågens bror var med. En vildvuxen gosse som talade precis som pistvakterna i deras mer exalterade stunder. Dessutom var han väldigt rolig. Fast det hade behövts en textremsa för att förstå alla detaljer.


Även mågens far var med och han fyllde 65 år idag kröp det fram. Fast det var med nöd och näppe. I vintras hade han kört ut med scootern på isen och den hade gått igenom och själv hade han hamnat i en isvak där han legat och plaskat i 40 minuter. "Jag talade med både han där uppe och han där nere, när jag låg där" berättade han, "men ingen ville ha mig än, så jag fick försöka ta mig därifrån på egen hand".


Han hade till slut insett att om han tog sig till den iskant där han gått ner så borde den vara starkast och där hade han till sist lyckats kravla sig upp. Då hade någon - och han visste fortfarande inte vem - uppmärksammat vad som hänt och beställt räddningshelikopter. Den kom fram samtidigt som han kom upp och han minns bara att polisen, som var med hade frågat om han druckit.


Han hade haft en kroppstemperatur på 28 grader när han kom till sjukhus men de hade fått liv i gubben och nu var han helt återställd, så när som på några domningar i fingertopparna, som kom då och då. Spännande historia och en rent osannolik tur att han överlevde. Alla scooterförare har inte haft den turen.


Sedan vi ätit oss mätta på surströmming och efterrätt med glass och jordgubbar tackade vi så småningom för oss och fortsatte ner till Piteå, där Anna hittat en elektrisk gräsklippare på Blocket. En mycket nätt och fin liten sak, som dessutom visade sig fungera, trots ett mycket lågt pris, så den köpte svärmor. Visserligen har svågern länge talat om att köpa en gräsklippare åt henne, men,som så ofta, har detta stannat vid prat. 


Återresan hem vart lite jobbig för solen, som höll på att gå ner hela tiden, lyste oss oftast rakt i ansiktet och gjorde att jag blev så bländad att jag inte såg något alls långa stunder. Det blev till att krypköra. Men nu är vi framme och har ätit kvällsmat och skall strax gå till sängs. Nöjda och mätta och belåtna med en fin dag.

No comments: