En målande beskrivning

Idag har vi så åter gjort lite nytta för oss. Garaget, som vi målade sommaren 2002 behöver målas om och framför allt dörrarna. Vi nöjer oss med dessa i år. Det var en stor bedrift jag gjorde då, för 14 år sedan, när vi först målade. Garaget hade varit i behov av ny färg varje år sedan far i huset dog 1989 och varje sommarsemesters sista dag konstaterade Anna och brodern "att man borde måla garaget".

"Man" kom aldrig och garaget förblev omålat tills det äntligen dök upp en "Man" för vilken tanke och handling är ett. Den sommaren skrapade och putsade och målade vi dörrar, väggar och fönster och arbetet gick som en dans. Folk från byn kom och tittade och pratade och det hela var riktigt trevligt. Idag kom det en besökande. En man i gammal skäggstubb, fårat ansikte, finsk brytning och en ljummen öl i näven. Han kände genast lukten av arbete och avlägsnade sig snabbt.

För Anna och mig gick jobbet bra. Vi grundmålade de delar som blivit trärena när vi högtryckssprutade dörrarna för några dagar sedan. Det mesta av färgen satt dock kvar så vi kunde stryka stora delar direkt. Det vara bara masonitytorna högst upp, som behövde grundas.

Anna var stressad av jobbet och orolig att inte hinna med så redan vid nio stod hon där med pensel i hand. Jag, med mina stora yrkeserfarenhet, var inte orolig och naturligtvis hade jag rätt. I höjd med elvakaffet var allt klart och vi kunde nu ta en lugn och slö eftermiddag.

Fram mot eftermiddagen kom det ett litet regn och efter det tände vi en eld och grillade de marinerade karrékotletter jag köpte för att slippa betala parkeringsavgift i Liljeholmens garage. Nu hade även Kicki och broder Anders anslutit och vi fick en god kvällsmat innan Kicki gick hem och vi övriga flockades kring Allsången på Skansen. Idag var det lite extra spännande för vi ville se om lillasysters kompis Åsa med man skulle synas. De satt i publiken och kanske såg jag dem. Vem vet...