"Stora" Sjöfallet

Idag kom vi så iväg till Naturumet vid Stora Sjöfallets nationalpark. Två i gänget hade varit lite tveksamma och undrat vad det fanns att se där. Sedan hade de väl insett, att vi skulle passera både Jokkmokk och Porjus på vår väg till fjällvärlden. Där finns det affärer för den som föredrar sådant och vi stannade mycket riktigt till vid båda ställena på uppvägen.

I Jokkmokk blev det gamla apoteket, där man numera kan se konsthantverk och hemslöjd. Jag köpte lotter för att stödja verksamheten men vann inget. I Porjus stannade vi också till och det i en affär som hade allt. Även kaffeservering. Men också hemslöjd och second hand och lite allt möjligt. Kort sagt, en mycket trivsam butik. Anders köpte en lappkniv och jag en bit torkat renkött.

Men efter dessa stopp fanns det inga fler affärer och vi styrde in mot fjällvärlden, som blev större och vildare - och regnigare, ju längre tiden gick. Vägen var bra och trafiken ringa så vi kom fram utan problem. Vanligt folk måste gå de sista trehundra metrarna men har man passagerare i bilen som är rörelsehindrade får man köra ända fram. Här hade vi god nytta av svärmor!

Naturumet är en fantastisk arkitektonisk skapelse, med en fasad som ser ut att vara gjord av träslipers. Inredningen var väldigt snygg och fräsch och det är inte att undra på eftersom stället är nytt. Bara två år gammalt.

Utställningarna visade upp Lapplands natur och lapsk kultur och i ett stort fondfönster kunde man se de sorgliga resterna av det som en gång var det brusande Stora Sjöfallet. Nu sätter man citationstecken runt Stora sedan älvar och sjöar förvandlats till vattenmagasin.

De små vita fälten i mitten är det som återstår av Stora Sjöfallet

Vädret blev bättre och jag tog mig en liten tur ut på de breda, rullstolsanpassade träbryggor som ledde ut bland fjällbjörkar och ripbär. Det är en mäktig natur vi har i Sverige.

Så här såg det ut när det fortfarande var det STORA fallet

När vi sett färdigt for vi vidare en liten bit till en restaurang, som låg bland en massa turiststugor. Där serverades gott kaffe och hemlagade smörgåsar och vi lät oss väl smaka. Vederkvickta styrde vi hemåt men stannade snart vid en skylt, som jag sett på uppvägen. Kapellplats stod det och den visade på en kulle med en minnessten över ett litet kapell, som byggts på platsen redan 1640. Svenskarna skulle tvångskristna de stackars lapparna.

Vi passerade ytterligare en fascinerande plats på hemvägen - kraftverksdammen vid Messaure. Platsen har varit med i en TV-film för några år sedan där man visade hur en hel stad, byggd av Vattenfall efter trettio år var så totalt försvunnen, att inte ens de som bott där säkert kunde avgöra var torget och biografen och egnahemmen legat. Naturen tar tillbaka det människan lånat.

Nu sitter vi hemma, herrarna vid var sin dator och damerna framför TV:n där ett barnprogram med småungar, som dansar, sänds. I morgon hoppas vi på bra väder ty då kan vi åter åka till Laxholmen och se på musikunderhållning. Irländsk folkmusik är utlovad. Tyvärr utan öl....