En amerikaresenär vänder åter

Idag vart det ingen stuga. Paula skulle komma åter efter nästan en månad på ett amerikanskt bröllop, som motsvarade alla rosa flickdrömmar, som tänkas kan. Bruden hade jobbat heltid med planeringen i säkert ett år och Paula trodde att hela kalaset hamnat på någonting mellan en hel och en halv miljon.  Men det drabbade ingen fattig. Brudgummen tjänar storkovan inom dataspelsbranchen och hostade upp sekinerna för att göra sin brud glad. Ett skäl så gott som något.

Till all lycka hade det hela gått bra, ja förutom att någon servett varit bruten lite snett vid ett av borden. Det fick bruden leva med. Paula själv hade varit en av tre Prime Maids och som sådan hållit ett tal som gjort succé. Det gladde oss. De sista två veckorna hade hon dock bott med en av de andra brudnäbbarna och dennas familj och det hade nog börjat bli lite påfrestande för hon såg glad ut när hon kom ilande genom ankomsthallen på Arlanda.

Det var lite chockartat att komma från en värmebölja till ett ruggigt och gråkallt Sverige. Radiometeorologen hade kallat vädret för sorgeväder i morse och det var ett bra ord. Det var precis det väder som rådde när Olle begrovs - klart, kallt, vindstilla, grått. Vi körde emellertid fort hem och Paula, som var rejält jetlaggad lade sig att sova ett par timmar medan jag lagade till en kyckling i lergrytan.

Eftermiddagen gick sedan i slöhetens tecken. Även jag, som inte suttit på ett plan över Grönland i natt var sömnig. Nu har det blivit kväll och jag tittar på min TV-favorit, den danske bonden, medan Anna sover gott i soffan. Hon har öppning i morgon så då skall jag köra in henne och sedan raka vägen ut till stugan. Jag skall måla färdigt verandan och se hur fort träden växer. Samt lyssna på hur det rasslar till på bankkontot, när pensionen trillar in. Det ska bli skönt.