En utfestad helg

Det har blivit sent varje kväll denna helg. Fredag var det reggaekonsert vid kulturfestivalen inne i city och igår ordnade vi vår egen kulturfestival ute vid lilla stugan i stora skogen. Där skulle vi från början haft en sammankomst med min manskör, men de var bara några få, som anmälde sig och av dessa var det till slut bara en som kom. Men han kom desto hellre.

Han är en drivande kraft från Luleå, och flög ner enkom för detta tillfälle. Vi gjorde det bästa av situationen genom att raskt byta ut grillmenyn mot surströmming. Det var ju premiär i torsdags och alla gillar vi denna norrländska läckerhet. fast det kändes lite lite med bara Anna, sångaren och jag så vi frågade en stuggranne, som redan tidigare sagt sig vilja äta fisk med oss. Hon kom gärna trots den sena inbjudan och hade med sig en väninna, som gjorde ett mycket gott intryck. Väninnan var arkeolog från Jämtland.

Vi fick en mycket trevlig kväll som började med strömming ute på bryggan. Vädret var strålande och ingen frös. När vi ätit färdigt tände jag veden i eldkorgen, malde kaffebönor och kokade sedan kaffe i vår väl insotade panna. Gästerna satt på kanten av bryggan och verkade trivas väldigt väl. Kaffet drack vi sedan inne  på verandan och till detta serverade vi rullrån, som jag bakat, och glass.

Nu stod det inte på förrän skrävel och skrönor blandades med sånger ur Taubes sångskatt. Det slog oss att vi aldrig tidigare suttit och sjungit vid stugan. Det måste vi börja med. Förr samlades vi ofta och sjöng tillsammans vill jag minnas. Det hela var väldigt trevligt men till sist bröt gästerna upp och jag körde vår norrländske vän hem till sig varefter jag for tillbaka och gjorde kväll med Anna. Vi skulle sova över och det är ju alltid lika mysigt.

I morse sov vi länge och efter kaffe på sängen diskade Anna och jag tog hand om surströmmingsresterna varefter vi åt frukost. Stekt potatis och stekt skinka. Plus lite filmjölk och åkerbärssylt som dessert. Sylten fick vi i present av körsångaren R igår kväll. Jag har hört att den skall vara femstjärnig och det stämmer.

När vi var klara for vi hem för att förbereda oss på att gå på kulturfestivalens långa bokbord på Drottninggatan. Men - det började regna så vi ställde in och plockade i stället upp Paula och for ner till kusin Carina och hunden, som Paula ville träffa. Vi stannade där hela eftermiddagen och åt lunch där bland alla hennes barn. Hon trivs med detta men jag skulle bli tokig av att ha så många ungar kring benen. Speciellt eftersom de drar in kompisar och dessa också skall vara med vid matbord och TV-soffor.

Nu är det kväll och vi är hemma och ser en exalterad reporter hälsa OS-hjältarna välkomna hem till Arlanda.