Bättre lyss till den sträng som brast...

Dessa ord ur de gamla isländska sagorna blev verklighet för mig ikväll när jag satt hemma hos Wernerssons och skule få hjälp med att stämma nyckelharpan. Nycklarna har kärvat lite så jag har putsat på dem och Lennart smorde dem med blyerts innan vi började. Karin hade inte skruvat länge förrän det sa pling och en trasig sträng låg på golvet. Vi tittade in i harpan och såg att den var byggd 1981! Lika gammal som dottern alltså och så länge håller inte en stålsträng sin spänst. Sedan jag fått hjälp av Lennart med att fixa ett band till nyckelharpan for jag hem och lämnade kvar instrumentet i Hjärtum.

Karin tog en bild när jag satt och finputsade nycklarna

Tidigare idag har jag lyssnat på Ubamas besök hela dagen och det var den tunnaste soppa på den rostigaste spik jag hört sedan Viktoria gifte sig. Jag har tdock tömt hela garderoben och har därmed material till ett nytt besök på soptippen i morgon. Fast det mesta av klädern ska lämnas in i Emmaus skåp. Hoppas någon kan ha mina gamla kläder.