Varde ljus

Det skrivs fredag förmiddag den 27 sept i höjd med elvakaffet. Detta firar jag naturligtvis ute i stugan och vid min sida ligger en liten vovve och sover under sitt täcke. Det är kallt här ute nu och jag har ställt kaminen i hörnet så att värmen strålar emot mig där jag sitter med hela skogen utanför de glasklara fönstren. Det hände inget särskilt igår mer än att det blev lite sent eftersom vi avslutade dagen hemma hos Paula, där vi hämtade en liten vovve och lämnade det element jag fått av Eva och som kanske skall skingra kylan i deras lägenhet. Där åt vi kvällsmat, en god tomatsoppa och fastnade sedan framför TV:n i ett par matlagningsprogram.

Dagen hade annars börjat med en, i all sin enkelhet, mycket lustfylld syssla; att gjuta ljus! Jag bränner en hel del ljus ute i stugan nu för att hålla värmen där. Det räcker med några blockljus för att få det varmt och behagligt, men dessa ljus har ju en tendens att gräva ner sig i djupa grottor och lämna allt stearin på kanterna kvar. En massa sådana kanter har jag samlat på mig och på morgonen smälte jag några i vattenbad och hällde upp i formar gjorda av engångsplastmuggar. Dessa blir alldeles lagom stora för att inte lämna en massa kanter efter sig.

Först häller jag lite i bottnen för att täta hålet mellan veke och plast. Det droppar lite, men dropparna faller ner i smältburken igen och snart är bottnen tät.

Bottnen görs klar

Då fyller jag formen helt och låter den stelna. Efter en timme var de tillräckligt stela för att jag skulle kunna ta dem med ut till stugan och där blev de snart genomhårda i kylan.

Formen fylld och stearinet skall nu steln

Sedan var det bara att ta ur dem ur formarna, ställa dem på ljusbrickan och snart spreds åter dess goa värme i stugan. Det gäller bara at öppna dörren lite när man märker att det börjar bli brist på syre ...

Ljusen värmer och lyser upp på ljusbrickan

Det blev sju ljus när allt var klart och då har jag ändå mycket ”stearinskrot” kvar.

Från min svampskog

På eftermiddagen tog jag mig en runda för at kolla läget på svampfronten. Det har regnat en del nu så fukten skall inte vara något problem. Kylan däremot. Det behövs nog lite mer värme för att svamparna skall titta upp. Jag har hur som helst enväldigt vacker svampskog som ibland bjuder på hänförande utsikter. 

Skörden är ännu lite mger

Sist, innan det var dags att åka in till stan, började jag måla på en bild av gamla stugan i Remmene. Måste ju hålla nördfaktorn vid liv.