Filip och Fredrik

Torsdag

Först helt kort om dagen före Globen. Jag vaknade sent idag och kände att jag nog redan på en natt sovit bort min Jet lag denna gång. Stugan hägrade och det var härligt att komma ditut. Gräset i klippskrevorna hade vuxit sig högt och vinrankan inne på verandan har inte långt kvar till taket. I övrigt var det klent med växtligheten ty det har tydligen varit väldigt kallt här efter den korts värmebölja som avslutade maj. 

Jag sådde i sallad och rödbetor i landet samt planterade vår lilja i stor kruka och sprutade på den rejält med gift. Jag hade nämligen sett två baggar som höll på att förmera sig, men alltså dog en brutal död mitt under kärleksakten. Jag vattnade också inneväxterna innan jag slog mig ner med en kopp kaffe och vevgrammofonen och spelade igenom mina nyinköpta skivor från Amoeba Record Store. De lät bra.

Sedan for jag in rätt tidigt och tog hand om lilla vovven, som enligt sig själv visar tydliga tecken på undernäring. Jag försökte komma tillrätta med det problemet på bästa sätt. Sedan Anna sen kommi hem och avlöst mig got jag in till Globen där jag fick vara med om att slå publikrekord med ungefär 16700 personer. 

Det är svårt att säga vad det är dom gör dessa herrar så fascinerande att lyssna till. Kanske är det deras hejdlösa pendling mellan allvar och djupast tänkbara grovheter och direkta kränkningar. Således fick Peter Jihde ett par saftiga käftsmällar för sin ovana att peta Filip i magen och säga hur tjock han blivit.

  Här har allt ljus släckts ner och publiken tänt alla sina mobiler. Effektfullt.

På andra kanten läste Filip, med tårar i ögonen, upp ett brev de fått från Alexander, 21år, som fått besked om sin leukemi ungefär samtidigt som de sänt sin första podcast. Han hade sedan haft dem till sällskap, varje torsdag i fyra år och i dagarna, när podcasten skall sluta, så hade han gjort sin sista benmärgstransplantation och är nu i princip frisk.