Paltdag

I morse var jag tvungen att gå upp tidigt för äntligen hade jag nu lyckats finna en tid som passade både mig och min mekaniker för att göra service på bilen. Servicelampan har lyst ett tag nu men det har aldrig blivit något bra tillfälle, men nu var det rätt hyfsat så jag lämnade in den på det vanliga stället där det numera räcker med ett handslag för att besegla relationen mellan mekanikern och mig.

Dagens mål

Det skall erkännas att det blev lite småslummer under förmiddagen men sedan även Anna kommit upp ur sin paulun och vi ätit frukost var vi duktiga och traskade iväg till det stora centrumet 25 minuter bort. Jag behövde nya bläckpatroner till skrivaren och Anna behövde gammal potatis till den palt hon skulle bjuda Gabbi och barnen på i eftermiddag.

Damer med mjölkkaffe i sina muggar
och småttingar i sina knän

Vi hade med lilla vovven, som förra veckan var hos hundpsykolog för att försöka hantera sin aggressiva rädsla för andra hundar och det var bra. Vi mötte ett par stora jyckar på vägen och vi fick henne faktiskt lugn med precis den metod psykologen föreslagit. Sedan gick allt bra, men när någon av oss gick och handlade tittade hon länge efter den förlupne. Hon får ju inte gå in i köpcentret själv.

Anna matar inte hunden under bordet

På hemvägen tog vi en fika i parken. Där hade suttit ett gäng lattemammor när vi gick där först och de satt kvar. Förmodligen inte diskuterandes litteratur eller kvantmekanik. Vi däremot talade om de högre värdena; hundens mage, dess psyke mm sådant.

Vovven kastar sig platt på marken
efter en timslång promenad

Hemma skyndade nu Anna att laga till palt och de blev mycket goda även om hon själv inte var helt nöjd. Både Gabbi och barnen lät sig väl smaka, men Jimmy, 35 år, åt köttbullar och makaroner. Det blev flera paltar över och till min stora glädje ville inte gästerna ta med dem hem. Hälften av dem får följa mig till Trollhättan i morgon.

Anna spelar kort med sina kära "barnbarn" efter maten