Frukost
Efter detta en stund av letargi innan det är dags att begå premiären av årets Sommar i P1. I år med artisten Jason Diakiteé som välkomsttalande. En samhällskritisk analys av rasismen i Sverige, som man absolut måste höra. Det är numera sällan man får höra sommarprogram som är nostalgiska tillbakablickar mot barndomens förlovade lantliga idyller, med saft och bullar i syrénbersån.
Nu insåg vi att det kunde vara dags att röra på de gamla benen. Sedan i måndags har vi gått 30-40 min varje dag ( men inte igår ) så nu hade vi att ta igen. Det blev en fin runda norrut utefter sjön, förbi ett gammalt vindskydd, som lär ha byggts av scouter för länge sedan. Vidare på en väg vi inte gått förut, norr om sjön, och runt ett koloniområde som vittnade om stor flit och odlarmöda. Till sist var vi hemma igen, efter 70 min, och kände oss rätt nöjda. Både med att ha gått långt och med att vi gått på nya vägar vi aldrig sett förut.
Innan kvällsmat for vi och provianterade lite i en butik jag inte besöker själv, men som Anna gillar skarpt. En tysk inrättning med mat producerad till lågpris i Tjernobyl. Vi tände en liten eld i eldkorgen vid hemkomsten och fick ner de upparbetade kadavren tillsammans med lite goda sallader från igår. Sedan drog vi oss in på verandan, tände kaminen och njöt av den frid som sänker sig i takt med solen, när det blir kväll.
Eldkorgen
Hundgästerna igår hade med sig en kamrat, som kände sig ha behov av att fira en nykter midsommar. En lugn och fridsam bekant, som dock inte hade större behov än att han hade med sig en flaska rosé till sig själv och en flaska rött till mig. I morse upptäckte vi att rosén var tom och min röda flaska halvfull. Konstigt. Alltnog. Ikväll gick resten tillsammans med lite ost och bröd och det kändes inte fel.
No comments:
Post a Comment