Tillbaka till fosterlandet

Onsdag

Så blev det då till slut den sista dagen även på denna resa. Jag skulle inte flyga förrän halv åtta så det kändes som en lång dag att vänta på. Efter min tripp ner till centrum skrev jag blogg och jag fotograferade Anders lägenhet för att visa Anna hur den ser ut och - faktiskt - även en gammal oljemålning som jag gjorde till Anders när han var liten Att han hade den kvar!

Första försöket till oljemålning

Men sedan hade klockan blivit två och jag tänkte att jag ju lika gärna kan vänta på flygplatsen som här. Så jag iväg och fick en buss direkt ner till tunnelbanan i centrum. Där stod jag länge i kö för att köpa en pensionärsbiljett för 1,50$. Icke då. Dessa såldes bara på kort, laddade med nio dollar så jag fick handla en fyradollarsbiljett i automat.

San Francisco 1906

Resan till Oaklands flygplats går i fyra och en halv minut under San Franciscobukten och en jordbävning av katastrofformat tar bara någon minut. Men jag kände mig inte oroad över detta och jag kom fram till närmsta hållplats utan problem. Där skulle jag ta en matarbuss ut till själva flygfältet. Den kostade 3 $. Och inte förrän jag betalt så jag en skylt om att pensionärer åker för 1 $ och att man inte får lämna tillbaka biljetter. Jag hade alltså betalt 4,50 $ i onödan kändes, vilket grämde mig ända till jag räknade ut vad det skulle bli i svensk valuta och jämförde med billigaste pensionärsbiljetten på flygbussarna i Sverige.

Den sista måltiden

 Jag hade räknat med att sitta med en öl i näven och iPaden på bordet medan jag väntade men därav blev intet ty wifi kostade och kunde bara betalas med kort och mitt kort ligger ju på en bank i Solna. Men det gick ingen större nöd på mig ändå. Jag tog en kaffe och tittade ut mot plan som kom och gick och tiden löpte på rätt bra även utan internet. Jag passade också på att ta mig en sista måltid i Amerika för denna gång och den fick bli riktigt amerikansk - Hamburgare med pommes frittes och en öl.

Mitt plan

När jag så småningom fick gå ombord på planet och sätta mig så låg där en lapp på min plats om att den var "Out of order" och ej fick användas! Jag tänkte i andanom att nu kanske jag blir uppflyttad till första klass. Och kan man tänka sig. Det var precis vad som skedde. Något jag hört talas om att andra råkat ut för men en nåd jag aldrig trodde skulle vederfaras mig. Jag hade tur och fick en trevlig stolsgranne, en kvinna som jobbar på Moderna Muséet, vilket i sig var lite pinsamt för jag fick erkänna att jag dels aldrig varit där och dels inte ens visste var det låg...

Frukost i första klass

Att åka första klass var inte riktigt så märkvärdigt som jag trott, Ett bredare säte och lite längre plats för fötterna samt en miniflaska whisky till kaffet. Och maten serverad i en stor pappkartong i stället för plasttråg. Inte var det värt de 300$ extra som jag blivit erbjuden att betala när jag checkade in. Jag tror dock att jag slumrade ganska ordentligt i kanske 3-4 timmar och då menar Anna att jag sov som en stock eftersom jag brukar snarka ljudligt när jag säger att jag "slumrat lite".

Back home again

Faktum var hur som helst att jag inte var så där fruktansvärt trött på kvällen trots att jag inte "sovit" sedan klockan tre igår eftermiddag, svensk tid,. Men det var skönt att krypa ner i den egna sängen när det äntligen blev s dags.