Tänk på vilodagen så att du helgar den.

Söndag

Det har jag inte gjort, dvs. helgat den. Däremot tänkt. Jag har inte gjort ett skit idag utan njutit av den stilla frid som endast går att finna i en söndagssömnig lägenhet i ett av de vackra husen strax utanför city. Jo, lite har jag gjort förresten. Anders och Heather var bjudna på brunch hos ett par nere på stan och dit fick jag följa med på köpet. Faktum är ju att jag känner igen väldigt många av hans vänner och de mig. 

Brunchen krävde expertmedverkan så Anders och hans speciella doppvärmare for iväg någon timme före oss, men vid middagstid äntrade vi 38:an ner mot Geary. Lägenheten låg i huset alldeles intill St Marys Cathedral, på nionde våning, vilket gjorde att jag fick en ny och oväntad fotovinkel mot kyrkan. Vi var nio gäster och, som sagt, jag hade träffat de flesta innan. Höll mig ändå lite diskret i bakgrunden men vann trots det den odelade kärleken hos husets stora hund. 

Jag råkade klappa den när jag kom in samt kasta dess boll. Det räckte. Den kom flera gånger och la bollen i mitt knä och tittade mot mig med stora våta hundögon, som blott jag kan motstå. Till slut gav den upp och jag kunde ägna min odelade uppmärksamhet åt bordets gåvor. 

Ägg Benedict har jag hört talas om men aldrig ätit förut och under denna resa har det redan hänt två gånger. Äggen skall kokas i en speciell kokare i rätt antal minuter på rätt tid, sedan försiktigt skalas och läggas på ett rostat bröd. Det är nu helt i ett tunt skickat på ytan och den täcker man med hollandaisesås, Heathers specialitet, och kan sedan se hela det lösa innanmätet i ägget rulla ut över brödet till en smakfull sensation, när man sticker gaffeln mitt i.

Plötsligt, medan vi åt, hördes musik av säckpipa. Alla rusade ut på balkongen och nere på gatan kunde vi se en procession av människor i lila caper och med fyrkantiga studentmössor på huvudet. Alla tågade de mot katedralen och jag fick för mitt inre en reminiscens av en liknande procession i Canterbury för 3 år sedan. Fast då skred det fram fyra doktorshattar i slutet...

Nåväl. Sedan jag ätit mig mätt frågade jag Anders om det var oartigt att avgå och det var det inte. Några farväl till de av vännerna jag fått bäst kontakt med och sedan hem till lägenheten för att fira helg. Jag har upptäckt att jag inte lämnar SF förrän sent tisdagskväll (trodde det var vid middagstid) så nu känns det som att jag fått en extradag i morgon. Jag tror jag skall ta tåget till Sacramento och göra ett återbesök på järnvägsmuseet där.

Alldeles nyss satt jag och slökollade lite på Youtube och hamnade på en video som skulle vara tagen från en flygtur med luftballong mellan Nossebro och Vedum. Jag började titta och kände inte igen ett smack, inte förrän de kom till den långa raksträckan mot Essunga kyrka. Så mycket har hänt sedan jag bodde där att jag var tvungen leta upp en karta för att kunna följa med i filmen. Ja, tiden går...