Så var det över för denna gång...

Mina två veckor i San Francisco alltså, om någon till äventyrs skulle undra över rubriken. Jag hade gått och varit lite, lite orolig för att det här andra besöket inte skulle bli så kul som jag hoppades. Vi hade det ju så himla trevligt, när vi var hör allesammans för två år sedan och succéer är ofta svåra att upprepa.

Den oron har varit helt obefogad. Vi har haft det precis så roligt som jag hoppades, både när vi varit tillsammans och när jag lufsat runt själv. Nu är jag också glad över all den tid jag lagt ner på min blogg eftersom jag märker att det är ett väldigt bra stöd för minnet, när jag försöker tänka tillbaka på allt vi gjort.

Idag har jag varit nere i centrum och gjort några sista ärenden. Det kändes som en chansning eftersom det är busstrejk men det gick bra och nu är det bara att hoppa att resan ut till flygfältet går lika bra. Anders och Heather tog jag adjö av i morse, utan några större krusiduller. Vi lär inte ses mer förrän nästa år men Facebook håller kontakt mellan oss. 

Här kommer så en sista bildkavalkad över mina två veckor i stan och nästa gång jag skriver här så är jag hemma igen - får man hoppas...

På väg in mot stan från flygfältet, med solen i ögonen och vinden i håret, har jag hela äventyret framför mig

Första mötet med Heather, som tycks undra vad det är för en figur, som sitter och tar bilder hela tiden.

En promenad på Pier 39 upptäcker jag dessa gigantiska jordgubbar. Har man månne varit och fifflat lite med DNA: t....

I de gamla Hippiekvarteren runt Ashbury/Haight kollar vi i en klädbutik på vad vi inte vill ha. I en annan köper jag halmhatt... Efter 40 års väntan ...

Min oro över att folk skulle komma att vända sig om efter mig viftade Anders bort med att det är svårt att sticka ut i San Francisco. Det visar om inte annat, dessa gentlemän utanför affären.

 

Söndagspromenad i den vackra japanska trädgården i Golden Gate Park

Knytis hemma hos Dani igen. Många kända ansikten och Anders en självklar del i sammanhanget.

Baseball är amerikansk kultur och även om jag inte fattade något är jag glad över att ha haft upplevelsen. 

Den här bron har jag just cyklat över och vad mera är - jag har lett cykeln upp till den här utsiktspunkten.

På vrålätning av sushi. Så mycket man orkar för 28 $! En bekanting till Nils spexar med ölflaskorna.

Försedda med nödvändig utrustning styr vi 150 miles söderut för att äta lunch ...

... Och för att tjusas av hissnande utsikter och fantastiska vyer.

En dag ägnar jag åt kyrkobesök och då givetvis också stadens äldsta både kyrka och byggnad; Mission Dolores från 1770-talet

En annan dag blir det Fishermans wharf och självklart ett besök på Ghirardelis glassbar.

Sacramento och järnvägsmuséet får ett återbesök och de gamla loken är lika fina nu, som små juveler.

Macy's, min favoritbutik i herrkläder, kostar jag också på en runda där jag kommer ut knäande under klädpåsar. 

I en helt vanlig mataffär konstaterar jag att även potatisen är "biggest in the world"

Och så resans höjdpunkt. Middagen på Atelier Crenn där Anders har den stora godheten, att bjuda på en once-in-a-ilfetime-upplevelse. 18 rätters meny på tvåstjärnig restaurang.