Bjudning för flickorna

Dagen började med att jag körde Anna till hennes nya skola. Idag skulle barnen komma dit för första gången och det var lite mycket saker som skulle med för att åka kommunalt. Att möta en skock sexåringar första dagen är alltid uppslitande och nu, när allt var nytt och barnen inte ens kände varandra var det extra jobbigt. 

Det var en mycket frustrerad Anna jag mötte efter skolan. Det är ju numera så att det blir fler och fler barn med "särskilda behov" och dessa skall med djävulens pock nödvändigtvis gå i normalklass. Dels för att spara pengar, men ibland tror jag också att föräldrar har så svårt att acceptera sitt barns handikapp att de helt desperat tror att deras unge skall blir "bra" om den får gå med vanliga barn. Så är det ju inte. I stället blir det så att alla resurser hamnar hos den "särskilde" och inget blir över till de vanliga barnen. Och de vanligas föräldrar säger inget, det är tabu, och de hoppas att deras vanliga ungar kanske skall snappa upp ett och annat mellan de särskildas utbrott.

Nåväl, det kanske blir bättre när allt satt sig och terminen kommit igång. Nu är skolan inte ens färdig. Barnen saknar till och med något att sitta på. Som tur är verkade föräldrarna varit väldigt trevliga och förstående. Det är inte undra på att jag är tacksam över att ha sluppit ifrån den där anstalten men någorlunda vett i behåll.

Klart för fest

Min dag har helt präglats av den lilla bjudning för "flickorna", som Anna skulle ha i stugan ikväll. Det är några av hennes gamla folkhögskolekamrater som turnera hos varann och träffas några gånger om året. Jag är den ende mannen som är med på dessa möten, och det bara när det är hos oss, och alldeles speciellt eftersom jag svarar för det lekamliga.

Fest

Jag började dock min dag med att gå ner och klippa mig, men sedan gick jag hem och gjorde den tiramisu vi skulle ha till dessert. Efter detta for jag ut och började förbereda. Sågade ner bordsbenen på mitt gamla köksbord med 4 cm, så det kom i jämnhöjd med trädgårdsbordet, dukade, marinerade kycklingfiléer mm. mm. Halv sex mötte jag Anna och en timme senare kom flickorna, 4 st, och vi bänkade oss genast kring taffeln.

En stilla stund efter festen

Allt avlöpte väl, men vi enades om att det nog är bättre att ses hos oss en lördag eller söndag. Det är sådana jävulusiska bilköer under rusningstid att det tar en timme att köra en sträcka som normalt går på fem minuter. I skymningen for gästerna hem igen och vi satt kvar en stund och njöt av friden innan vi följde deras exempel. Jag bantar just nu hårt, men räknar med att ändå kunna synda en sådan hör dag utan problem. Det brukar inte märkas.