I väntan på svalkan

Inte heller idag har den länge omtalade svalkan infunnit sig. Det är bara Västsverige som välsignas med regn och kalla vindar. Noomi och jag var i alla fall ute vid stugan och gjorde lika lite som igår. Stugföreningens ordförande kom på besök och vi talade om vår nye granne på den kursgård, som levererar elström till vårt område och om vissa förändringar som kan komma att ske i samband med ett ägarbyte. Inget som vi inte kan leva med verkar det som.

Weit ringde också och berättade att han och Eva var i stan, men att de ogärna ville köra bil ända ut till stugan. I stället enades vi om att ses hemma hos Carina ikväll. Vi har ju låtit nytillverka ett kylskåpshandtag till faster Mary och nu var det ju lämpligt att lämna det till Eva och Weit som väl träffar henne långt innan vi kommer oss för med att åka dit.

Efter sommarens frossa har jag nu gått upp i farlig närhet av den maxgräns jag satt upp för mig själv. I lördags morse, när jag vägde mig första gången efter hemkomsten från Polen, hade jag t.o.m. gått över den lite grann. Det är nu åtgärdat. Jag har fört en mycket strikt viktväktardiet och i morse visade vågen exakt 2 kg mindre. Det brukar gå fort i början, men sedan gäller det att härda ut när viktkurvan planar ut...