Tuesday, December 02, 2014

Min debut på vårdcentralen

Jag minns inte om jag klagat på mitt högerben, som bråkat med mig i ett par månader. Det känns som om en träningsvärk lägger sig över lårmuskeln när jag står upp en stund eller går några hundra meter. Idag hade jag alltså fått tid och infann mig propert och snyggt halv tolv. Jag möttes av en mycket vänlig och omtänksam ung läkare, som verkligen tog sig tid och klämde och kände och mätte och frågade och som till slut kom fram till att det skulle kunna vara nerver som kommit i kläm.

Jag beordrades in till läkarhuset vid Odenplan för röntgen av höften, samt fick i uppdrag att ta kontakt med en sjukgymnast. Om inte detta skulle hjälpa så fick jag en återbesökstid i januari. Det låter bra.

När läkarbesök och röntgen var klar for jag hem och lagade mig middag varefter jag for ut till stugan för att sätta mig och läsa och mysa. Då kom det ett sms om att ett paket med ny plasthylla till kylskåpsdörren hade kommit. Jag beställde den på nätet igår så det var snabbt.

Jag for alltså hem igen och satte fast hyllan varefter jag tog och gjorde en pepparkaksdeg. Nils kommer ju i morgon och han brukar vilja ha en deg till sitt julbak på Irland och det lär han väl vilja ha i år också. Kanske blir det en bit deg över för egen del också.

I övrigt har jag under kvällen följt den uppseglande regeringskrisen och är inte förvånad över att den inträffar. Det ska bli spännande att se hur det hela utvecklar sig. Jag tror det är ett stort gap mellan vanliga människors uppfattning om politik och den uppfattning som torgförs av alla goda och politiskt korrekta samhällsmedborgare i de sociala medierna. Dessas synpunkter kanske så småningom tvingas att närma sig.

Näst sist ikväll hämtade jag Anna efter hennes spelning i Skärholmen. Själv hade jag ställt in min kör eftersom jag tyckte jag la ner väldigt lång tid igår. Allra sist tvättade jag strumpor och underkläder ty dessa hade gått i sin och nu skall jag strax ner och hämta dem ur tumlaren,.

2 comments:

Anonymous said...

Det där med att benen värker när du gått lite, låter precis, som din gamla faders åkommor på den tiden det begav sig. Du blir alltså också mer och mer lik föräldrarna(och som systedotter K brukar säga, så är det inte på ett positivt menat sätt;-) )
/MÖ

Alf said...

Fast mig är det mycket syndare om :-) För övrigt skulle systerdotter K aldrig säga så om mig!