Dingle Peninsula

Vi la oss som sagt tidigt igår kväll. Redan vid niotiden. Det var skönt så när vi vaknade till fram mot åtta var vi rejält utsövda. Då inledde vi med frukost, som var lika fin som stället i övrigt. Full Irish Breakfast.

Vi fick bästa fönsterbordet

Vädret var dock inte lika gynnsamt idag. Vi började med att köra en runda längst ner på Dinglehalvön och det var så dimmigt att vi inte såg havet fast vi åkte alldeles intill. När vi kört slingan färdigt upptäckte vi att ett inte fanns någon bensinstation där så vi körde raskt tillbaka till Dingle (7 km). 

Man såg inte långt, men djupt ...

Där tyckte vi att dimman hade lättat något så vi körde helt enkelt ett varv till och nu såg vi lite bättre. Åtminstone neråt. Och vägarna, som smiter, smala, kurviga och farliga utefter bergssidorna ska vi inte tala om.  På ett ställe stod ett krusifix vid en sådan passage. Det kanske behövdes.

När vägen ser ut så här ...

Behövs kanske de där...

Vi fortsatte nu i sakta mak genom landskapet och efter fika på ett fantastiskt krukmakeri styrde vi norrut, genom Conners pass, mitt på halvön. 

Gott, både att se och smaka. Kaffe och Brownie

Där stod vi plötsligt inför en enorm dalgång, som öppnade sig, som ett gigantiskt slukhål för våra fötter. Vägen slingrade sig försiktigt ner utefter bergssidan, men vi stannade och njöt av utsikten en bra stund. 

Nu var det inte så mycket kvar innan Killarny, men vi klämde i alla fall ett pass till, över en höglänt hedmark, där vägen var ännu smalare än tidigare. Som tur var ingen trafik, bara några får, som snällt flyttade sig när vi kom. 

Nils var duktig och gick före medan jag körde upp på ettan.

Till Killarny kom vi lite tidigare än tänkt så vi fick vänta på vårt tåg ett par timmar. Men vad gjorde det? Det var ju så underbart att slippa köra den sista långa transportsträckan hem till Cork utan bara låta lokföraren sköta den detaljen. Vi åt middag medan vi väntade och hade sedan en lugn, dryg timme på stationen innan tåget kom. 

Kommer aldrig tåget? Jodå, det kom i perfekt tid.

Och nu är vått hemma och smälter intryck och vilar upp oss ty det ha varit lite tröttande att se allt och att köra och att var ute så mycket som vi har varit. Nu skall vi dra oss tillbaka så vi orkar upp till solförmörkelsen i morgon.