Fortsatt grovarbete

Idag fick jag en riktig heldag ute i stugan. Jag kom dit redan vid halv nio eftersom jag kört Anna till skolan och där började jag med att ta det lite lugnt. Läste i mors skrivmaskinspapper. Kokade kaffe. Kollade mail. Läste Facebook. Sådant som man gör när man sitter ute i skogen och har det mysigt.

Så småningom gjorde sig dock arbetslusten påmind och jag började bära fram jord till den fortsatta täckningen av källaren. Jag bar i vedkorgen och började med barr och förna från baksidan av huset. Fortsatte sedan med den färdiga kompost vi har och sedan blev det lunch. Lyxlunch eftersom jag stekte gårdagens palt, uppskuren i små gulliga tärningar. Det var gott och följdes av en rejäl middagsslummer.
 

Men sedan fortsatte jag att bära jord och började nu hämta torvor från det plana området alldeles nedanför stugan. Det blir många torvor och många korgar att bära men jag tänker på de trälar som byggde Hågahögen i Uppsala för 3000 år sedan. De hade ingen järnspade och ingen liten bekväm korg att bära i.

Efter 24 korgar totalt (ja, jag räknade) blev jag någorlunda nöjd med södra sidan, som nog är nästan färdig nu. Jag har börjat på norrsidan också, men där finns det fortfarande plats för mycket torvor.

Och som synes finnas det en hel del mark, att ta av fortfarande så det skall nog räcka. Anna kommer inte att bli glad när hon ser såren i naturen, som jag åstadkommit, men jag skall jämna till marken och kanske rentav lägga ut lite mossa. Om jag får lust och tid. Till våren kommer det ju att börja växa nytt friskt gräs där och såret i naturen är ett minne blott.

Nu kände jag mig nöjd med mitt dagsverke även om jag inte gjort så mycket i timmar räknat. Dock var jag stolt över resultatet. Det hade hur som helst orsakat smuts och svett så jag tog helt enkelt och fyllde vår lilla utedusch med tempererat vatten och tog mig en dusch ute på bryggan. Sedan ägnades resten av dagen åt ett lugnt och stilla vegeterande i favorithörnan.

Jag skulle inte hämta Anna förrän halv nio så jag fick uppleva hur skymningen sänkte sig och jag fick tända ljus i fönstren. Det var vackert. Sedan jag hämtat Anna for vi till en fd arbetskamrat till henne som hade massor av barnkläder, att skänka till den flyktinghjälp, som engagerat Anna så. Den kanske till och med engagerar mig lite för vi skall anmäla oss till ett asylboende där de vill ha hjälp med att sortera alla de kläder, som kommer in. Det är så mycket som skänks att problemet blir att ta hand om och distribuera, så där kanske jag kan göra en liten insats.