Pitepalt

Dagen har präglats av förväntan på Pitepalt. Det började i morse, när jag läste att hembygdsföreningen i Murjek skulle servera palt idag. Jag fylldes av en längtan och det stod inte på förrän jag hade lagat åtta egna paltar. Runda och feta och fina och fyllda med läckert rimmade fläsktärningar.

I övrigt har jag suttit hemma och ugglat med min släktforskning ty det har regnat och därmed varit föga lockande att ge sig ut och fortsätta med jordkällaren. Anders K hade turen att komma ner från Norrbotten just idag, när det vankades palt och därmed var han synnerligen nöjd. Nöjd vart även lilla Noomi, som gladdes åt att det kom någon som bryr sig om henne. Det gör inte jag. Hon får mat och kissrundor men hon får inte min kärlek. Den behåller jag för mig själv.

Halv fem var jag hos min sjukgymnast och fick gå igenom det träningsprogram hon gjort i ordning. Det var inte alls så diaboliskt som jag fruktat och jag har lovat mig själv att detta skall jag följa. Efter sjukgymnasten var det snart dags att åka till kören. Där talas det mycket om den utflykt vi skall göra till Dalarna den mittersta helgen i oktober.

Men sedan. När kören var klar skyndade jag hem och det gjorde även Anna och tillsammans satt vi alla tre och avnjöt paltarna som fick klart godkänt. De är aningen kladdiga att tillverka och kanske inte helt magra heller men ack så goda!