Men han kunde! Utan att ens närma sig vårt pumphus bytte han ut skadade och dåliga säkringar och plötsligt gick deras varmvattenberedare och när jag sedan testade vår pump så inträffade undret. Den fungerade också. Den började jobba direkt och strax rann en klar vattenstråle ur kranen. Det kändes som en enorm lättnad. Belöningen för detta var att jag fick börja diska...
Så fort det var klart for jag ut till Bromma och väntade in lilltösen som kommer neddimpande i planet som ni kan se om ni klickar på bilden och förstorar den. Vi for genast hem och lika genast fram till stan där jag skulle träffa Anna och Erika en kompis. Anna och jag gick och tog oss en sallad innan vi tog bussen ut till Moderna Museet där vi skulle delta i Vernissagen på en fotoutställning med den amerikanska fotografen Francesca Woodman.
I busskön stod en man utklädd till, tror jag, Hipster. Men han var nog inte utklädd. Han var nog sådan. Fast jag skulle nog hellre kalla det för swingpjatt.
Vernissagen vart inte vad jag trott. Jag hade hoppats att återse min reskamrat från senaste San Franciscoresan, som jobbar på Moderna Museet, men där var så otroligt mycket människor att man inte kunde se en enda. Alla gick och tittade på fotografierna med djupt saklig min: Lade sina vackra huvuden på sned och begrundade djupet i bilderna.
Själv var jag inte så imponerad. Fotona var små, mörka, suddiga och visade mest fotografens nakna kropp, helt eller delvis.
När vi sett igenom bilderna drog vi oss ut i friska luften ty luft var en bristvara där inne. Vi promenerade i den vackra sensommarkvällen bort mot vår T-banestation och nu har vi sjunkit ner i bästa sovsoffan tillsammans med lilltösen, som inte heller var ute så länge. Det är skönt med fredag kväll och skönt att vattnet kom tillbaka till våra kranar ute i stugan.
No comments:
Post a Comment