Det stora som skulle hända denna dag var besöket av vännerna R och C. Vi ses regelbundet och har det gemytligt tillsammans, men nu var det länge sedan. Det var då synnerligen lämpligt att jag hade kvar en rostbiff från inköpen på Huså gård i våras. Ekologiskt och närodlat och antibiotikafritt. Jag satte igång steken tidigt på morgonen, medan Anna och Paula sprang upp och ner i tvättstugan. Vilket jag alltså slapp idag.
Damerna hade dock synpunkter på mitt utseende och för att slippa fortsatta kommentarer därvidlag stegade jag ner till min frisör, som idag hade en ny medhjälpare. Hon var mycket noggrann men när jag uttryckte min glädje över tuppkamsfrisyren missförstod hon mig och trodde att det var så jag ville ha det. Så för en gångs skulle fick jag be en frisör rätta till sitt verk när hon ansåg det vara klart. Jag vill inte se ut som en punkare
Eftermiddagen vart sedan en lugn tillställning. Steken stod i sin lag och saftade till sig, Anna var på afternoon tea med en kollega. En present de fått av en förälder men glömt att utnyttja förut. Själv sov jag gott en stund och fortsatte sedan läsa i boken "Livet" av Keith Richard, en bok jag fick i julklapp för ett par år sedan och då började på men som legat i träda ett bra tag.
Annars var maten rätt enkel att ordna. Jag fick en sådan där häftig äppelskalare i present av en förälder när jag slutade och med den fyllde jag en form för äppelpajen i ett nafs. Såsen var också lätt, Bara att reda av och späda med grädde. Till köttet hade vi dessutom pressgurka och gelé och potatisen tog vi från en påse mandelpotatis som vi köpt till surströmming, men glömt att ta med ut till stugan. Eftersom den är som den är så kokade jag den med skal på och det hade gästerna inget att invända mot.
Dessa kom klockan sju och även sonen var med vilket gladde oss. Roligt när en ung man föredrar oss gamlingar framför en lördagskväll i syndigt rumlande. Eller är det kanske tragiskt? Hur som helst gick kalaset bra och maten smakade utmärkt. Vi satt sedan i salongen och pratade men hur det var så kom TV:n på. R ville visa ett inslag från en gammal TV-sändning där han medverkade som trummis i ett dansband. Det ena följde sedan på det andra och plötsligt satt vi i över en timme och såg Marika Carlssons föreställning "En negers uppväxt". Den var mycket bra, men det kanske inte är sådant man skall syssla med på en bjudning. Fast dessa känner oss väl och det har allt hänt att det blivit TV hemma hos dem också.
No comments:
Post a Comment