Monday, December 14, 2015

3 mm snö

Idag vaknade vi alltså till ett landskap som med lite god vilja kan kallas för snöigt. Det var faktiskt vitt på marken men det kan knappast ha varit mer än några få millimeter snö. Däremot var det ganska kallt, fem minusgrader, och det utnyttjade jag genom att sitta ute på balkongen och snurra små kulor av nougat. Det hade blivit Mozartkuledagen!


Det vart lite väl kallt och jag märkte att det inte var bra för andningen. Nästa steg i tillverkningen var att vira in nougatkulorna i marsipan, som jag kavlat ut till tunna plattor.


Nu fick de vila en stund till i kylskåpet innan jag började med slutfasen, som bestod i att doppa marsipankulorna i choklad och sedan garnera dem med en liten bit pistagenöt. De små kulorna blev riktigt snygga och jag kan intyga att de smakade utmärkt.


Så fort jag var klar med pralinerna for jag ut till stugan för att se om den objudne varit där men inget syntes. Inte ett enda mystiskt fotspår eller spår av bildäck. Det kändes skönt och jag tog en hastig kopp kaffe inne på verandan, utan att tända kaminen. Jag hade nämligen bråttom till nästa evenemang. Minste grabben Grus´ deltagande i luciatåg.


Först hann jag dock kolla jordkällaren, som höll +1 fast det var -5 i luften. Jag hängde också upp fröautomaterna, nu när snön kommit. och genast dök min lilla favorit, tofsmesen upp och tog för sig, glatt kvittrande.

 
Efter en snabb lunch på stekt palt (lyx) for jag så iväg till Annas skola och hämtade henne för att fortsätta till lille-Grus lussetåg. Föräldrarna hade ingen möjlighet att gå ifrån sin jobb och inte heller deras äldre generation kunde ställa upp så det var bara för oss att ställa upp och det gjorde vi med glädje. Det var så roligt att se hur den lille gossen genast började spana efter oss när det hela började och hur nöjd han såg ut när han upptäckte oss.



Det bjöds fika efteråt men där var så mycket folk att vi i stället körde iväg till ett litet konditori i närheten där vi firade lusse med en hejdundrande fika. Sedan skyndade vi hem för att Anna och Paula skulle hinna iväg och handla julklappar. Som vanligt är det den lilla vovven, som frälser mig från det ödet....

No comments: