En blivande tradition

Julförberdelserna fortfar, sakta men säkert. Skälet till att de går sakta är att det mesta redan är gjort. Vi har struntat i islyktor i år eftersom det är lite för varmt. Bara några få minusgrader räcker inte för att sätta sprutt på lykttillverkningen.

Vid lunchtid tog jag mig en liten promenad tillsammans med Anna och Paula bort till familjen E, där vi lämnade en stor glasskål med ett blockljus i, att ha som pynt på trappan. Det var nog nyttigt att gå lite men jag blev trött och kände pulsen öka.  Dock inte trött som före K S. 

Vid tretiden kom så familjen H/A på den lutfiskorgie, jag föreslog i somras och det blev riktigt bra. Det är mycket möjligt att det här kommer att bli en ny tradition. Efter maten lade jag mig lite i soffan och när jag en stund senare tittade upp hade de andra redan hunnit långt in i desserten, som bestod av kaffe och julkakor. 

De stannade ganska länge men när de slutligen begav sig hemåt gick jag upp och slog in mina julklappar. Hög tid för det kan man tycka och nu började även de andra göra så. Jag satt också och städade upp på Annas mobil genom att föra över hennes bilder till Drop-box. Hon har alltsom oftast blivit hindrad att använda kameran i mobilen eftersom den påstått att utrymmet var fullt.

Datorn där detta sker står inne i vardagsrummet och där gick det inte att vara ikväll ty i TV:n gallskrek Oldsberg och compani i Bingolotto bara för att alla skulle kunna höra den smörja som serverades. Nu är det snart midnatt och jag skall dra mig tillbaka så att jag kan fira jul ordentligt i morgon. Jag har ännu inte hört något bud om att vara tomte i morgon och det är skönt. Även om det inte tar så lång tid känns det som ett ganska omfattande störningsmoment på julaftonseftermiddagen.