Kyrkodag

(Skrivet tidigt om morgonen Annandag jul)

När juldagsmorgon glimmar, jag vill helst sova färdigt, men därav vart intet. Klockan sex väckte Edvard Persson mig i iPaden och berättade att han bott vid en landsväg i hela sitt liv. Strax var hela huset på benen och efter en tallrik fil med hårdbröd for vi iväg till församlingshemmet och satte på kaffet och strax därpå vidare till kyrkan, som låg och lyste så vackert under snötyngda granar.

Julottan har i många år börjat kl 9 eftersom moderförsamlingen haft sin kl 7 och bara en präst jobbat denna dag. Nu hade de dock bestämt sig för midnattsmässa i stället och då blev det vi som fick sjutiden. Inte mig emot. Ska det vara tidigt så ska det och julotta kl nio känns lite som högmässotid.

Nu verkade inte den tidig timmen ha avskräckt folk och besöksantalet var helt normalt, 40 personer. Det var bra eftersom vi dukat för 48 personer. Nu skulle det säkert räcka och det gjorde det. Efter ottesången traskade vi alla ner till församlingahemmet och där var det high life med kaffe och prat och lotteri och mera prat. 

Folk trivs där och för mig har den här stunden kommit att bli en av julens höjdpunkter. Numera tar jag enhel del bilder från evenemanget och lägger sedan ut dessa på byns Facebooksida så att  alla de som emigrerat till Stockholm och Halmstad och Grekland kan se vad vi sysslar med hemma i den kära barndomsbyn. 

När vi i normala fall brukar börja vår kaffestund var allt i år klart och avdukat och städat och vi for hem, var och en till sin säng, och sov vidare en stund. Så småningom vankades det lunch och sedan var det dags för nästa arrangemang i kyrkan.

Församlingen har lyckats få tag i en sjusärdeles habil kantor. En kvinna, som är utbildad konsertpianist vid konservatoriet i St Petersburg och för andra året i rad har hon tillsammans med en annan pianist bjudit på konsert i kyrkan. I år kom drygt tjugo personer, vilket var mer än i fjol så vi hoppas på ännu större publik nästa år. I över en timme lockade de fram de mest fantastiska toner ur det lilla pianot framme vid altarringen och applåderna ekade mellan numren. 

Nu blev det hjortron och vispgrädde när vi kom hem och sedan en stunds vila tills På spåret började. Där pågår en bitter kamp mellan mig och några forna kollegor. Samt givetvis mot de tävlande i rutan. Dessa brukar vara outstanding men igår vann vi stort och en sådan sak är alltid värd att skryta med.

Efter frågetävlingen avslutade vi dagen med att traska iväg till vännerna J o K, som firat jul idag. Dottern i huset arbetar i hemtjänsten och jobbade hela dagen igår så då beslöt de helt enkelt att ta sin julafton idag i stället och det gick ju bra. Vi kom dit lagom till eftersittningen och erbjöds nästan genast ett uppdrag, som vi egentligen inte kan neka till. Att sjunga en sång för gamla mor i huset, distriktssköterskan, som dog för några dagar sedan i en ålder av drygt 100 år. 

Anna hade glatt förkunnat att vi skulle kosta på oss flyg upp till begravningen därför att hon ville göra detta för sin gamla barndomsvän. När nu barndomsvännen hade en tydlig önskan om hjälp med en sak, som ingen annan i hennes bekantskapskrets skulle kunna utföra, så säger man inte nej, även om Anna slingrade sig som en mask inför tanken. Vi ägnade dock kvällen åt att sitta och spåna på vilken sång det ska bli men kom inte riktigt fram till något beslut. Saken får fortsätta idag.