Osäkert som tåget

Tågresan gick bra i natt. Visserligen har jag väldigt svårt att sova på tåg som vanligt, men någon timmes sömn fick jag nog. Vi var perfekt i tid där vi ångade fram genom den norrländska natten och hade precis börjat samla ihop väskor och kläder när tåget stannade vid en driftplats (som det heter numera) några kilometer söder om Murjek. 

Kontaktledningsfel och här blev vi stående. Först i en timme. Sedan en till. Sedan en till och till sist ett nyupptäckt fel på en matarledning. Först efter fyra timmar och tjugo minuter drog tåget igång igen och vi rullade in de sista metrarna till Murjeks station. 

Här var det lagom kallt och gott om snö, precis som det skall vara på jul och vi drog oss hem mot Stina där risgrynsgröten, sillen, skinkan och äggen väntade. Det var härligt att vara framme och vi hade hunnit bli rejält hungriga under timmarna ute på spåret. 

Direkt efter frukosten satte vi igång med julklappsinslagning. Dvs. vi stoppade in pralinerna i cellofanpåsar och knöt om dem med röda band. De hade klarat resan upp bra och nu blev det små fina påsar att skänka. 

De första gick redan på kvällen när kusin Håkan med familj kom från Jokkmokk, så som de gör varje år. Anders hade hunnit hem nu också och eftersom han haft födelsedag nyligen vankades de tårta. De blev en mycket trevlig fikastund med glatt och högljutt samspråk över bordet. Själv lyssnade jag mest eftersom jag inte kommer till min fulla rätt i sådana här bullriga sammanahng, men däremot trivs med att iakta dem.

Anna var ute och gjorde små vindskyddade gropar i snön där tända stearinljus lyste upp i natten. 

Efter ytterligare någon timme dök vännerna K och J upp och dessa stannade kvar, när de första for hem. K:s mor har just dött i en ålder av drygt 100 år och vi kommer att åka upp på begravningen i mitten av januari.