Inte så illa pinkat ...

Jag trodde ju i min enfald att jag skulle få packa ihop mina saker och åka hem så fort jag vaknat i morse. Ingalunda. När en läkare kom på morgonronden började han tala om att det möjligen, men inte säkert, skulle kunna bli hemfärd på söndag. 

   Ingen hotellfrukost men hunger är en

   bra krydda

Det ställer ju till bekymmer med vår julresa. Vi har platser upp på söndag kväll men sedan är varenda plats till övre Norrland slutsåld fram till jul. Ingen katastrof för mig men mina nära och köra tyckte det var trist. Dock inte grabbarna Grus, som gärna ville ha plastfarfar vid sitt julbord. Efter lite prat hit och dit enades vi om att prioritera hälsan. Blir jag bra till söndag åker jag upp. Annars stannar jag kvar och hoppas på någon återbudsplats. 

En liten förfärlig tanke dyker upp. Tänk om jag kunde förebära ett seriöst skäl att avvika på julaftonskvällen, ta med lite julmat till stugan och förverkliga min dröm om att fira jul själv ute i stugan. Bara jag och Bing Crosby och Yngve Stoor! Det finns människor i min närhet som skulle gråta floder ens över att läsa dessa hemska rader.  För mig är problemet att finna ett bra svepskäl. Kanske ska jag köra med att jag vill vara volontär vid något kyrkligt evenemang för hemlösa? Det låter ädelt och ingen kan kolla om jag varit där... Nä, vännen B tyckte jag passerade alla gränser för oanständighet genom att ens tänka tanken ...

Nåväl. Det löser sig nog. Jag ser framtiden an med tillförsikt och njuter av min vistelse här. Jag mår ju hur bra som helst i min sjukbädd men erfor, när jag testade en rask promenad i korridoren, att jag inte är färdigbehandlad ännu. Man måste driva ut vätska ur kroppen för att bli av med vattnet i lungorna och därför har jag fått vätskedrivande medel. 

Har det funkat? OM!!! Det är djupa spår i golvmattan mellan säng  och toa och den uppmätta mängden ut överstiger vida den uppmätta mängden in. Sedan är det några mer värden som skall ner, men jag får mediciner i mängd och kommer att ha stor nytta av den dosett Anna gett mig i förtida julklapp. 

   En Bert Karlsson måltid? Möjligt, men 

   plasten var bara ett lock. 

Jag har fått agera övningsobjekt vid två tentamina för läkarstudenter idag. Det är elever som tentar av sin fjärde termin (av elva) och det var intressant. Den förste kunde sin läxa perfekt och gjorde en ytterst omfattande undersökning men gjorde inget personligt intryck. 

Den andre vart lite nervös, erkände detta och kom av sig mot slutet men ingav ett helt annat förtroende  och visade ett så äkta intresse för mig att han lyckades locka av mig hemligheten att jag ibland sover med strumpor på. Jag pratade med examinatorn om mina intryck efteråt och jag tror hon höll med. Hon sa i alla fall att det var ett väldigt bra betyg, när det kom från patienten själv. 

   Tämligen ätbart faktiskt!

Sedan har jag fått ett halsband också. Med en bricka som talar om att jag äter blodförtunnande medicin. Vid förmaksflimmer kan proppar bildas, som sedan lossnar och far upp i hjärnan så att man får en stroke. Min medicin mot detta är modern och mycket verkningsfull så vi får tro att jag slipper gå på en propp. 

Och precis nu fick jag veta att den här avdelningen ska stängas över helgen och att jag kommer att förflyttas till en annan. Då måste jag säkert dela rum men någon pratsugen knäppis. Blä!