I väntan på ett bankkort

Förra veckan upphörde mitt bankkort plötsligt att fungera och jag beställde ett nytt, som skulle komma på posten om några dagar. Jag trodde det skulle vara idag för detta var tredje arbetsdagen sedan jag beställde, men tji fick jag. Trots att jaa satt hemma hela förmiddagen och väntade kom det bara en räkning på fritidshusförsäkringen.

Jag skulle verkligen behövt mitt kort för jag måste åka till en AC-service med bilen eftersom AC:n börjat bete sig väldigt besynnerligt. I bästa fall räcker det med en enkel service för 800 spänn och i värsta fall ett helt nytt system för minst det tiodubbla. I vilket fall som helst behöver jag mitt kort.



När det inte dök upp for jag i stället ut till stugan och förberedde en enkel bjudning för en fd arbetskamrat till Anna, som skulle komma ikväll. De brukar ses då och då och nu hade vi föreslagit stugan, och det passade henne utmärkt. Hon fann stort behag i tystnaden och friden ute hos oss och åt med välbehag av vår anrättning. Jag körde den där rödbets- och potatissalladen vi skulle ha som sommarplåga tillsammans med grillspett på korvar från Huså. Det smakade utmärkt och K stannade kvar länge.



Vi avslutade med fika inne på verandan (vars väggar firar två år idag) och körde henne sedan hem eftersom det brukar ingå när vi bjuder folk som inte bor långt åt helsike bort igenom. NU är det bara att hoppas att jag får mitt kort i morgon.

Eftermiddag på bryggan med goda vänner

Idag var det första morgonen då det kändes bra att låta dörren till sovrummet stå öppen en stund innan man drog sig upp ur sin paulun. Det var skönt. Och samtidigt har temperaturen inte vart värre än att man gott stått ut med den. Vi var idag så till den grad flitiga att vi tog med vovven på långpromenad innan frukost (men efter kaffe på sängen).

Vovven tar ett snabbdopp i sjön

Längst upp i nordändan av sjön har vi ett fornminne, tre vackra bronsåldersgravar, och jag minns sedan i fjol att det växer en del fina växter i den torra backen vid gravarna. Vi travade alltså iväg dit och vovven var så lycklig och glad. Hon poserade snällt uppe på graven och var fullkomligt nöjd var gång vi kastade en pinne. Jag såg tjärblomster och en blå vial, men tyvärr fick jag så dålig skärpa på bilderna att de inte gick att använda i mitt blomalbum.

Vovven poserar på gammal gravhög

 På hemvägen var Noomi betydligt spakare och gick flåsande efter oss. En kombination av dålig kondis och värme. När vi kom hem la hon sig därför direkt i den djupare av våra dammar och sörplade girigt i sig av det klara vattnet. Själva gjorde vi frukost och satte oss sedan att prata med nära och kära i telefon och Messenger en liten stund. Vi bjöd in RobCar till idag och Paulas gamla dagmamma med man och vän nästa helg. Det är kul att folk vill komma till vår stuga.

Klart för frukost

Till dagens lilla bjudning grillade vi av det griskött vi köpte på Huså gård igår. Jag valde revbensspjället och kokade det först en stund. Det smakade väldigt bra och räckte gott till fyra personer. Speciellt eftersom de också varit och köpt en grillsida - i en tysk butik....

Grillen är tänd

 Mätta och belåtna satt v i sedan och talade och lyssnade kring olika problem i skolans värld samt kring gåtan om vilka Kurre och Linda är. Robert hade nämligen undertecknat med dessa namn i gästboken förra gången de var hår och ingen kom ihåg varför.

Söndagsmiddag med goda vänner

Först när aftonkylan började smyga sig på oss avbröt vi samkvämet och drog oss hemåt, var och en till sitt. Och nu skall vi strax dra oss tillbaka ty Anna börjar tidigt i morgon. Jag skall bara ut på sista kissrundan med jycken.

Kommer sommarn nu?

Vi vaknade vid halv åtta och jag smög upp, kokade kaffe och letade upp de två croissanter jag hade köpt igår som en liten överraskning på kaffebrickan. 

Den slog väl ut och med friskt mod beredde vi oss för frukost ute på verandan. Medan Anna sedan diskade gårdagens och dagens disk lyssnade vi på Lisa Syrén och därefter melodikrysset. Som vanligt, när jag ids lösa det, gör jag det på vitt papper. Oftast går det bra men idag var det två nycklar jag missade. Dels av okunnighet, dels av oförstånd.

När krysset var klart gav vi oss iväg på dagens utflykt. Öppet hus på den bondgård där vi brukar köpa kravmärkt eko-kött i gårdsbutiken. Där var väldigt mycket folk och det gläder mig att denna verksamhet tycks uppskattas av så många. 

Det gjorde att vi enkelt stod i kö till korvspetten och sedan i kö till köttdisken. Vi köpte tre olika sorters lokalproducerad korv och en låda grillkött av gris. 

Vi for direkt hem med detta och sedan ut mot stugan igen. Vi hade talat om att fara in till stan och handla i en utförsäljning av olja och vinäger. Dock hade nu vädret börjat arta sig så att det nästan liknar sommar. Solen värmde, himlen var blå med färre och färre ulliga moln så vi struntade i utförsäljningen och tillbringade resten av dagen i stugan. Vi slog oss ner i solstolarna och lyssnade på sommar med Mona Malm. 

Hon talade bl.a. om sin roll i den gamla serien Tre Kärlekar. Vi beslöt oss för att titta på ett par avsnitt. Först lagade vi dock till middag, som idag blev simpla hamburgare. I morgon blir det kött från Huså gård! Efter det bänkade vi oss framför iPaden, kopplade ihop den med Annas mobil, som har ett gammalt abonnemang med obegränsad surf. Vi såg två avsnitt och vill gärna se fler, men kvällen var så vacker att vi satte oss att njuta av kvällsfriden.

Nu har Paula varit här och lämnat vovven, som genast ville gå och lägga sig i sin säng medan vi sitter och lyssnar på ett sommarprogram av en kvinnlig korrespondent, som är verksam i Afghanistan. Än en gång förundras jag över hur just vi kan ha det så fantastiskt bra.

Grillad abborre

I förmiddags regnade det igen så jag avvaktade några timmar innan jag stack ut till stugan. Det var lovat att vädret skulle bättra senare så vi hade bestämt oss för att fira fredagskväll där ute. På vägen stannade jag till och köpte ett par färska abborrar. Jag hade egentligen tänkt välja röding, men den är ju rätt fet och abborre kändes nästan lite mer exklusivt. Jag hade tänkt grilla fisken. Det blev väldigt bra också och det fattas bara eftersom abborren kostade betydligt mer än både lax och röding.

Jag kom ut vid tvåtiden och började förbereda för kvällen. Samt sova middag. Jag hade ätit innan jag for hemifrån. Dessutom firade jag lite extrafredag med en färsk kanelbulle. Vågen har varit snäll i veckan och lite måste man ju unna sig.

Vid halv sex hämtade jag Anna och medan hon pustade ut på verandan började jag med maten. Tände grillen och satte på potatisen. Fiskarna saltade jag och fyllde med lite örtkryddor. Det hade nog egentligen räckt med saltet. Hur som helst lyckades grillandet väldigt väl. Åtta minuter på var sida grillade jag och sedan var det bara att peta ut så mycket fiskkött som möjligt. Det stämde som fiskhandlarn sa, att det krävdes två abborrar till två personer. 

Efter maten försjönk vi i ett simpelt TV-program om några C- och D-kändisar som skall lära sig bli travkuskar. Man kan säga att det är lättsmält men ännu bätte är kanske att kalla det lättspytt. Nu är det sen kväll och vi sitter och hör på Rickard Söderberg i Karlavagnen. Ett betydligt bättre alternativ. Och som en fin prick över i:et har jag nu blandat mig en god och värmande toddy. 

En lugn och stilla dag

Många tycker att jag verkar leva ett innehållsrikt liv som pensionär och det stämmer nog. Jag har ett aktivt liv så ibland kan det vara gott att inte göra ett dugg. En sådan dag har det varit idag. Den började tidigt ty Anna hade öppning på förskolan. Jag körde henne dit som vanligt då och sedan for jag inte till stugan utan hem igen. SMHI har lovat ymnigt regn idag också och dessutom slutar Anna tidigt, så jag kunde lika gärna vara här.

Jag satte mig att läsa mail och Facebook och kollade boenden på Öland. Jag och lillasyster skall göra en repris av fjolårets succéartade resa och i år har vi tänkt oss till Öland. Det ska bli kul för det finns mycket att se där. Rester av gamla banvallar och järnvägsbroar t. ex. Jag satte mig också och fortsatte med mors dagbok. Nu har jag hunnit till hösten 1942 och det märks att hon blivit äldre och tappar litet av geisten i skrivandet.

Jag var och handlade också och för en gångs skull slog jag mig i slang med expediten och en annan kund.
- Min dotter fyller sju, så jag har köpt denna, sa kunden och räckte fram en färdig tårta.
- Jaha, min yngsta är också sju, sa expediten.
- Min yngsta är 34, la jag mig i nu.
- Jaha, sa expediten lite förvånad och fortsatte med att sju år är en fin ålder
- Man kan börja diskutera med dem, sa hon.
- Och det kan man INTE med en som är 34, fortsatte jag och då skrattade kunden, som nog inte var mycket äldre...

När Anna kom hem åt vi kokt fisk med skirat smör och hackat ägg. Magrare än det låter. Sedan gick vi ner till tvättstugan och dit gick Anna ett par gånger till innan det blev, min tur att avsluta med manglingen. Hon hyser en befogad och stark oro för min förmåga att tvätta kläder. Allt i samma maskin och samma temperatur är min stil men inte hennes...

Och nu är tvätten klar och vi har sett första programmet i Sommar med Ernst och ännu ett avsnitt med idolen, Frank Ladegaard. Det är skönt att SVT Play finns. Utöver det behöver man inga andra kanaler. Föreresten. Solen började skina vid ettiden....

Bankärende

Igår, när jag hämtade ut mina tabletter på apoteket betalade jag med mitt bankkort, men när jag sedan  gick till bankomaten för att ta ut kontanter till frisören, svarade automaten att kortet var skadat. Lika illa gick det i mataffären bredvid. Så idag for jag iväg till närmst bankkontor och beställde nytt kort. Jag passade också på att besöka Hemköp-butiken för att se om de hade Gäsene-ost. Det hade de inte.

Besviken for jag ut till stugan och på vägen dit stannade jag till i byggvaruhuset för att köpa metallband så att vi kan säkra sprickan i cementröret, som vi har till grill i Murjek. Nu hade klockan hunnit bli över elva så kag värmde på kycklingsoppan jag haft med ut och intog en närande och mager lunch. Sedan lagade jag låset till verandan med en reservdel jag också köpt på byggbutiken. Jag hann även utväxla lite sociala kontakter med Nils och Erika. Inte Anders för han har natt när jag har dag. Allt var dock väl med de två jag fick kontakt med.

När det en stund senare började regna for jag hem och började med middagen. Ugnsbakad aubergine under tomattäcke med stekt karrékotlett. Gott och enkelt. Anna hade slutat ganska tidigt idag så klockan var bara halv sex när vi var klara. Vi satte oss nu och lyssnade på Kalle Moraeus Sommar i P1. Vi fortsatte sedan med en rolig rumänsk film om skrönor från caeucescou-tiden. Och nu skall vi lägga oss tidigt för i morgon ringer klockan halv sex. Anna har öppning på förskolan. 

Kartfynd

Sedan flera dagar har vädertjänsterna utlovat spöregn idag och i morgon men därav vart intet. Solen mötte mina blå i morse från en lika blå himmel, blott beströdd med enstaka ulliga vackertvädermoln. Jag, som egentligen tänkt vara hemma och gå igenom de sista flyttlådorna, tog nu chansen till en halvdag i stugan.

Det vart nog bara en kvartsdag för jag skulle vara tillbaka i stan och klippa mig och gå på apoteket vid tre. Jag hann dock tillaga mig en enkel lunch samt sitta och rita lite. Skissar på perspektivritning av hus och ladugårdar, som kanske kan bli något någon gång.

Anna kom vid halvsjutiden och då åt vi en god kycklingsoppa och sedan satte vi oss vid vår apple-TV och såg först Lotta på Liseberg och sedan Allsång på Skansen. Fan vet vilket som var sämst. De är dock bra som bakgrundsljud när man sitter och forskar på nätet. Idag forskade jag åter på lantmäteriverkets historiska avdelning och gjorde några verkliga fynd.

Först hittade jag en karta över det som vi kallar Myra i Remmene. Kartan var från 1905 och jag har lagt den bredvid en nutida karta som jämförelse. Det skall dock sägas att för den som inte har god lokalkännedom är dessa kartutsnitt helt meningslösa. Man ser att vägen mot Kåragården gick öster om Myrens gård vid denna tid. Vidare syns den gård, som kallades Magnisa, ännu lite längre österut. Av den gamla vägen och Magnisa syns numera inte ett spår. Och nästan allt på kartan ägs numera av min käre systerson!

Jag fann också en karta från 1908 som helt enkelt visar det som Olle ofta kallade för "det hitersta" men som i köpehandlingen kallas Myragärdet. Kartan finns i den köpehandling som upprättades när min morfar, Martin Jonsson, köpte marken för 1200 kr. Det motsvarar drygt 61 000 kr i dagens penningvärde och måste ha varit en dryg utgift för gamle Martin. Han betalde hälften vid köptillfället och resten den förste november samma år.

Även den sista kartbilden har anknytning till Myra. Den ingår i en köpehandling när Andreas Larsson, Bajen kallad, sålde ett smalt markområde väster om Myra, det som skulle komma att bli den ny vägen mot Kåragården och vidare mot Skottestorp. Den kartan är så sen som från 1921. Så kom inte och säg annat än att det kan vara mycket givande att se på Allsång. (Förresten var det ett bra inslag mot slutet. Två gamla Farbröder som spelade Jazz på gitarr, bas och med en gammal traktor som taktmaskin)

Trädgårdsdags

Det var härligt att sitta uppe och se sommarnatten lägga sig lite lätt över skogen igår kväll och vi sov gott, både vovven och jag. Hon hade gått och lagt sig i sin säng redan vid niotiden och inte förrän vid halv fyra hoppade hon upp och la sig vid fotändan i min säng. Senare drog hon sig uppåt och vi började föra en ojämn kamp om utrymmet. Osäkert vem som vann.

Vid åtta stapplade jag upp och hunden följde med. Hon ångrade sig dock genast och gick tillbaka och sov ett par timmar till. Jag inledde min frukost med att mala bönor till kaffet eftersom snabbkaffet tagit slut. Det både luktar och smakar gott.

Jag hade först tänkt röja i förrådet men även odlingarna behöver ses över och det är nog mer brådskande så jag började med att kupa potatisen. Den odlar vi i en säng som har lite lite jord, så jag kupade den genom att strö ut en hög jord runt varje planta. Få se om det fungerar.

Nästa odlingsåtgärd var kryddlådan. Jorden har sjunkit ihop och behöver fyllas på. Jag hade en oöppnad säck jord kvar och började nu med att plocka upp alla plantor i lådan. Oreganon ställde jag åt sidan och glömde ty den växer sig himla stor och vi använder den inte. Nu återplanterade jag Persilja, gräslök, timjan, en salladsplanta och något som jag tror är lavendel. Plus tre runda fina stenar som vi hämtad på olika ställen i landet; Kajtum, Kåseberga, Kinnekulle.  

Sist, men inte minst kastade jag mig över den rabatt som vi hade så stora planer för i början. Jag bar dit flera baljor fin matjord från gamla stugan i Nacka, när vi var nya här. Där har vi satt Hosta och Vintergröna samt Myskmadra och Revsuga som vi "hittat" i en kryddgård i Skänninge. Men, med åren har det hela utvecklats till en grönskande oas med gräs och rödklöver och - här och var - enstaka av de odlade arterna.

Igår kom vi på att vi skulle gräva upp eländet och plantera en rhododendron där. Den skulle trivas utmärkt i denna sura skogsjord. Jag har dock oroats över att hela "rabatten" skulle var genomvävd av grova rötter, men det var ingen större fara. Jag lyckades faktiskt spadvända alltihop, med viss möda, men då hade jag också frilagt några av de odlade arterna och planterat dem i ett litet reservat bredvid.

Nu var jag trött och vilade en stund varefter jag förbarmade mig över den stackars vovven. Vi gick ut i skogen och kastade pinnar och hon var lika sprittande glad som vanligt. Efter en kvarts lek (som jag kan stå ut med) gick vi tillbaka med lilla vovven i ett flåsande släptåg. Hon är alldeles slut och travar direkt till dammen, lägger sig i densamma och dricker det kalla vattnet liggande.

Nu var det lite för lite tid kvar av dagen för att börja röja förrådet så jag lagade middag, satte mig att lyssna på dagens Sommar. Sedan var det bara att fara hem och vänta in Anna, som kom vid sextiden. Vi åt middag och sedan for vi hem till Paula och gratulerade på namnsdagen. Och nu sitter jag och ser ännu ett avsnitt av en komedi i kyrkomiljö med Johan Glans och Anders Jansson.

Myrfritt?

Vi sov alltså i stugan i natt och redan igår kväll kunde vi ana att vi vunnit över myrorna. Detta bekräftades ytterligare i morse då det bara fanns enstaka förvirrade exemplar kvar. Vi unnade oss nu en lång morgon med kaffe på sängen för att fira namnsdagen. 

Sedan gled vi upp fram mot elvatiden och började storstäda på verandan. Tog ut mattan, dammsög, skurade golvet och sedan - Tillbaka ned alla dynor och kuddar och dukar. Detta var klart samtidigt som solen bröt igenom de gråtunga molnen och hela verandan blev så förunderligt ljus och fin, precis som jag drömt om. 

Vi firade segern med en enkel

sillunch och satt sedan och lyssnade på dagens sommarvärd, David Batra. Det vackra vädret fortsatte helt oväntat och i stället för att gå runt sjön låg vi och solade resp. vilade i våra solstolar. 

Fram på eftermiddagen ringde svärmor och betättade att hennes svägerska, E, avlidit idag och både Anna och jag kände det som en lättnad för henne. Alltsedan hon fick en mindre stroke för sex år sedan har hon suttit förvisad på vårdhem och känt sig undanskuffad. Eftersom detta är en offentlig blogg där i princip vem som helst kan läsa skall jag inte fördjupa mig mer i ämnet. 

Anna kom på den ljusa idén att P o J skulle komma hit med vovven ikväll och jag sova över här medan hon for med dem tillbaka till stan. Så nu sitter jag i favorithörnet med ett enda ljus tänt och ser skymningen sänka sig i skogen utanför vår vackra veranda. Tänk att man kan ha det så bra som jag...

Myrslåtter

Myrslåtter kallades det fordomdags då man tog tillvara det värdefulla starrhöet för att ha som vinterfoder till djuren. För oss har det idag handlat om att slå myrorna. Efter en lång natts behaglig sömn vaknade vi och steg upp strax efter elva. Vi åt frukost och Anna förundrades över att jag, som vanligtvis är en sansad människa, hade blivit så sänkt av dessa myror. 

Typisk midsommardagsfrukost

Men för mig handlade det inte bara om att i och för sig ofarliga småkryp kommit in i stugan. Det var ett personligt angrepp på min skapelse och en djup kränkning av min integritet. Med detta i sinnet for vi direkt efter frukost till ICA-Maxi och fann där både myrbekämpning och musfällor. Mot myrorna fick vi två små gröna plastdosor, som skall öppnas på några ställen så att ohyran lockas av den söta honung, som finns därinne. De skall ta med sig av denna hem till boet och till sin drottning, lyckligt ovetande om att  med honungen följer ett dödligt gift, som kommer att ödelägga hela stammen. 

Vi placerade ut dosorna på två ställen där vi sett särskilt gott om myror. För säkerhets skulle strödde vi också ut kanelpulver och ganska snart märkte vi en minskning av odjuren. De hade kryllat när vi lyfte undan dynorna i soffan, men efter ett par timmar såg vi bara enstaka och nu ikväll tror vi att vi nog håller på att avgå med segern. De flest av de vi ser flockas ivrigt vid de gröna dosorna och bara en och annan vandrar omkring för sig själv.

Här ses skillnaden mellan tvättad och otvättad takplast. 

Vi drog upp ström idag igen för att dammsuga upp det skräp, de små liven dragit fram och även dem, själva. När vi nu ändå hade ström upp så kom vi på att vi skulle försöka göra plasttaket rent från barr och smuts som samlats sedan förra sommaren. Jag konstruerade en enkel skrapa formad som dalarna i taket och skrapade undan så mycket skräp som möjligt. Därefter drog jag med högtryckssprutan upp på taket och började spola. 

Det gick bättre än i fjol, nu när det värsta redan var borta och när jag spolade nära märkte jag att plasttaket plötsligt tittade fram i sin ursprungliga elegans. Jag sträckte mig så långt ut över taket jag kunde för att få det rent och när armarna inte räckte till la jag ut en dyna över plasten, la mig själv på densamma och spolade det sista.

Det hade nu hunnit bli sen eftermiddag och vädret var så soligt och fint att vi dukade till middag ute på bryggan och där avnjöt vi goda rester från gårdagen i vacker kvällssol och med en koltrast som sjöng vackert vid vårt bord. Efter det drog vi oss in under tak och nu sitter vi och lyssnar till åttondelsfinal mellan Sverige-Tyskland. Det verkar ganska kört för de våra fast det bara gått tio minuter.

Myror i brallan

Midsommarfirandet tog en ända med förskräckelse när vi upptäckte att vi drabbats av myrinvation på verandan. Någonstans ifrån kom små svarta rackare kryllande över väggen bakom soffan och vi fick försöka bekämpa dem med de små medel som stod till buds.

Det klarnar upp i nordost

En expedition utrustades för att åka iväg till stormarknaden efter Myrr men det är ju midsommarafton och fullständigt öde överallt. Framför allt i affärerna. Vi googlade och fick veta att de inte tycker om kanel. Pulver fanns inte men några kanelstänger fann vi och de tycktes ha en viss effekt.

En av årets måltidfer

Vi sprutade också starkt insektsgift på väggen och det verkade göra större nytta. Vi drog till och med upp ström och dammsög. Myrorna minskar i antal men vi bestämde oss ändå för att skrinlägga planerna på att bo över i natt och i stället åka hem och duscha och sova. Speciellt sedan jag upptäckt en riktig koloni av små svarta myror längst nere vid golvet i sovrummet. De gör ju ingen skada men det känns ack så obehagligt att ha dem där. De riktigt förtog hela nöjet med midsommaraftonen.

Pyntat med blommor

Nu har vi kommit hem, duschat och slängt in den disk vi tog med hem och jag kan börja rekapitulera dagen och se att den inte var alltigenom dålig. Väderutsikterna var ju bedrövliga, men vid lunchtid, när vi städat färdigt här (vi ville ha det städat ifall vi skulle behöva ta hem gästerna ikväll) så tittade jag ut och såg att det verkade klarna i nordost. där som stugan ligger.

Jordgubbstårta till midsommar

Det såg fortfarande lovande ut när vi körde ut och det höll faktiskt upp hela eftermiddagen. Vi kunde börja med att tillreda en av årets måltider, lunchen på midsommarafton med sill, färskpotatis, gräddfil, gräslök och smör. Det smakade utmärkt och vid gott mod fortsatte vi förberedelserna inför kvällen. Bar in trädgårdsbordet, lade på en grön estnisk linneduk, som passade perfekt, ställde ut soffor och stolar samt pyntade med blommor och tända ljus. För värmens skull.

Rosmarie sköter griullen

Vid fyra kom Gabbis och Paula/Jimmy och vi inledde med jordgubbstårta och fika. En stund senare ringde Carina från T-banan och jag for iväg och hämtade henne. I glatt samspråk gick tiden fort och plötsligt var grillen tänd, tillbehör framställda, tallrikar och bestick uppdukade. På glöden fräste allehanda köttstycken - kycklingspett, lammkotletter, fläskkarré. I stor oordning och större oreda bars fyllda tråg med nygrillat in under verandataket. Lekande lätt satt vi alla elva runt det nästan kvadratiska bordet och smaskade och åt av hjärtans lust. Och ungefär då började det regna.

Samling kring bordet

Jag dukade hur som helst av och plockade undan när alla var klara och började sedan, på begäran plocka i ordning mitt tvåvåningsfat i glas med alla mina praliner. Det var då de första myrorna upptäcktes. Upptäckten följdes av eftersök och snart stod det klart att vi drabbats av den invasion jag berättade om i början. Det kändes inte kul men pralinerna fick åka fram och blev synnerligen väl mottagna. Dock hade jag nog gjort fler än jag förstod, ty folk åt sig fort mätta på dem.

Ett övermått av praliner

Medan regnet skvalade hade vi det gott under taket och kaminen spred den värme, som solen förmenar oss. Vi hann till och med köra ett varv med vår frågesport innan klockan blev så mycket att Gabbis fick åka hem med små trötta barn. Vi andra satt kvar en stund till men när Paulas också farit avslutade Anna och jag kvällen med att ställa in matrester i kylen och packa ner disk i kassar varefter vi for hem. Jag hänger mina kläder på balkongen i natt och har nu duschat mig fri från känslan av myror i brallan. Usch....

Full fart i köket

Idag har jag stått vid arbetsbänken och sölat och stökat och skrapat och spritsat och hällt och kokat och vispat. Pralintillverkningen har gått betydligt bättre idag och jag gjorde en sats gjutna praliner (Ljus choklad, fylld med marsipan, smaksatt med Grans Marnier) samt två satser Chokladdoppad tryffel. En med kaffesmak och en med havssalt.

Marsipanpraliner

Det tar rätt mycket tid i anspråk eftersom en del jobb är pilligt och dessutom skall chokladen hinna svalna till sina 27 grader. Tryfflarna skall stå i kylen ett par timmar för att bli rullbara och däremellan skall man hinna städa undan det värsta. Choklad har en fantastisk förmåga att fastna på allt överallt.

Tryffel med havssalt

 Alltnog. Lagom till Anna slutade var jag klar och det var tur för sådan här sysselsättning kräver ingen inblandning av kvinnor. Vi for nu iväg och handlade inför morgondagen och sedan hem och bakade tårtbotten. Vi skall börja kalaset vid tre, fyratiden i morgon med kaffe och tårta och sedan blir det ett hejdlöst frosseri resten av kvällen. Det vill gärna bli mycket mat när man har knytkalas.

3 grader för mycket

Idag skulle jag alltså börja göra praliner själv, och detta kändes så stort att jag hade svårt att somna igår kväll. Huvudet var fullt av tankar om vilka fyllningar och smaktillsatser jag skulle blanda. Till sist gick jag upp och tittade på VM-fotbollen mellan Sverige-Australien och det gjorde mig så trött att jag till slut somnade.

Sedan jag kört Anna till skolan med midsommarstången i morse for jag direkt till ICA- Maxi och handlade råvaror till mina praliner. Jag tog till rejält med ingredienser för det hade ju gått så himla bra att göra praliner igår. Jag skulle säkert kunna åstadkomma tre, fyra olika idag.  Av detta vart intet. Jordgubbsmousse till pralinfyllning gick fint och jordgubbsfudge någorlunda. Den visade sig dock senare ha svårt att stelna.

Chokladjobb leder ofrånkomligt till kaos i köket

Men den viktiga tempereringen sket sig fullständigt. Jag hade köpt lite mer choklad på ICA av Odenses fabrikat men när jag skulle temperera den vita slutade det med en hård klump i skålen. Jag testade med mörk choklad i stället, men det gick lika illa. Inget chokladregn när jag vände formen upp och ner och ett tidsödande jobb med att diska formen.

Jag tänkte att det kanske var fel på Odenses choklad och testade nu med den dyrare choklad jag köpt på Idérika igår. Lika illa här. Allt fastnade i formen och jag fick försöka skrapa ihop så mycket som möjligt för att göra om tempereringen. Den går till så att man värmer chokladen till 48 grader, sedan kyler den till 27 och slutligen värmer till 31. Då blir den blank och fin och lossnar direkt ur sin form.

Jag sitter på balkongen och rör i chokladen för att kyla den

Av en ingivelse stack jag in min digitala termometer i munnen och se! Jag hade 40 graders feber! Drygt! Fast jag kände mig helt frisk. Termometern visade 3-4 grader för mycket vilket gjorde att den aldrig kommit upp i 48 och att den varit nere i 23-24 när jag kylt färdigt. Inte undra på att den stelnade.

Nu gjorde jag ett sista tappert försök. värmde 4 grader ner, kylde fyra grader mindre och värmde upp till 35 grader till slut. Nu flöt chokladen ut fint och när jag vände formen regnade överbliven choklad ner på bordet. Kvar var ett tunt skal som jag ställde in i kylskåpet. När det stelnat spritsade jag i jordgubbsmousse och strök över ett sista lager choklad, som skulle bli till botten i pralinen.

Det färdiga resultatet

När den stått i kylskåpet ytterligare en stund tog jag med darrande händer ut formen, vände den upp och ner och se - 27 (nästan) perfekta praliner ramlade ner på bordet. Det kändes som en seger och jag skyndade mig att lägga ut dem på instagram. Nu vet jag hur jag skall göra i morgon och då skall det jäklar i mig bli praliner.

Arbetsdag

Idag har jag varit ute i stugan mest hela dagen eftersom Anna slutade sent idag. Detta utnyttjade jag till att vara riktigt flitig. Jag började med att sätta i en avloppsslang på vår vattentunna för att undvika mögelfläckar på altangolvet under tunnan. Efter detta vilade jag och tog en kopp kaffe.

Efter detta drog jag fram ström till stugan och kopplade in trimmern varvid jag gick över gräset. Det växer bara i klippskrevorna och mellan blommorna men  det har växt rejält sedan sist så jag trimmade ner det. Till hundens förtvivlan. Hon drog sig bort under altanen under min framfart. Efter detta vilade jag och tog en kopp kaffe.

Nästa projekt var att fixa störar till midsommarstång för barnen på Annas skola. Jag gled ut i skogen, med yxa i näven och letade en ung frisk björk. Någon sådan fann jag inte men i stället en lång rak asp, som dött för länge sedan men fortfarande var fast och fin i hullet. Den blev till en alldeles utmärkt majstång. Efter detta vilade jag och tog en kopp kaffe.

Jag värmde även en medhavd fisksoppa, som serverades med ett fröknäcke och en liten nubbe Gammeldansk. Det smakade alldeles utmärkt och innehåll så lite points att det knappt var märkbart. Jag har nu gått ner det jag överåt i Björkliden förra veckan. Efter detta vilade jag och tog en kopp kaffe.

Jag hade nu en lång härlig eftermiddag framför mig varunder jag skrev rent flera veckor i mors gamla dagbok. Jag hann fram till den 2:e augusti 1942 vilket var den helg då Moster Signe gifte sig med Stig. Jag kopierade över det stycket i ett mail till kusin Berit, deras dotter, som nog inte sett texten förut. Efter det vilade jag men tog inget mer kaffe utan for hem och lagade middag till Anna och Paula och Jimmy. Det blev rostade rotsaker med kassler och smakade gott.

Chokladpraliner

Idag fick jag så äntligen min pralinkurs. Den skulle ha varit i maj, men då vart ledare sjuk. Idag var hon frisk och alert och i fin form. Vi var fem styck som hade letat oss ut till villakvarter i Upplands Väsby, där kursen ägde rum och vi fick valuta för våra avgifter. Speciellt jag som fått min kurs av grabben Grus, som ersättning för mattekursen.

Vi fick testa både att rulla och doppa praliner för hand och även att gjuta i form. Speciellt tacksam är jag över att vi fick lära oss temperera choklad. Det har jag hört talas om men aldrig fattat förut.

Efter två timmars pyssel lämnade vi stället med våra praliner i små askar och jag hade fått ihop 25 styck. Deras livslängd lära inte bli lång så jag köpte även en egen gjutform och råchoklad att gjuta av. Få se vad det blir för spännande fyllningar till midsommar...

Tidigare idag var jag ute i stugan och lagade mig lunch, vilade middag samt ritade lite. Jag kom ut rätt sent för jag skulle först förnya mina recept och eftersom jag inte var van vid rutinerna på min nya vårdcentral tog det lite tid.