Barnpassningen har fortsatt i samma goda anda av samförstånd som igår. Det lilla krypet jollrar glatt och skiner upp med hela ansiktet, när hon får syn på mig, väl vetandes att hon redan lindar mig kring sina små fingrar.
Det är väl mycket möjligt att hon blir bortskämd, nu när det finns någon, som direkt kommer och lyfter upp och tröstar, så fort man släpper ifrån sig minsta pip. Men vadå? Det är ju sådant som morfäder är till för!
Jag har ju egentligen inte haft mer än halvdag idag heller eftersom hon var på inskolning hos Nanny en stund i eftermiddags. Då passade jag på att sticka fram till centrum och spisa lunch på mitt vanliga ställe, restaurang Sarah Bernhardt, vid Place de Chatelet.
Den tunnelbanestationen är gigantisk och senast jag var här, i november, kollade jag aldrig var jag lämnade stationen utan kom upp så långt bort, att jag var tvungen navigera efter solen och Seinen för att hitta dit.
Idag hade jag kollat upp adressen noga och kom upp, bara 20 meter från ingången. Men då hade jag följt skyltar efter oändliga räckor av kulvertar, rullband, trappor och gångar.
Jag fick faktiskt inte mitt vanliga bord heller eftersom det var upptaget, men hörnbordet, några meter bort, var en fullgod ersättare. Däremot beställde jag samma läckra entrecôte som vanligt med samma crême caramel till dessert.
Det är säkert inget som en kännare skulle jubla över, men jag tycker om det och nu är det åttonde gången jag intagit min lunch där. Jag kände igen kyparen idag, men han kände nog inte gen mig.
Jag for hem direkt efter maten och hoppade över Amelie från Montmartre denna gång. Här hemma vilade jag mig i stället och sedan ställde jag mig att baka bullar. Inte vilka som helst utan åtta runda gyllenbruna semlebullar.
Två av dessa fick bli dessert vid kvällsmålet, som för övrigt bestod av en läcker ost- och tomatpaj, som Erika lagat.
Ikväll fick jag också se hur lycklig det lilla barnet blev över att se och höra sin far, långt borta i fjärran land, prata och vinka till henne i iPaden. Hon stirrar hänfört och jollrar försiktigt. Uppenbarligen är det något som klickar i det lilla huvudet inför den synen.
3 comments:
O vad roligt att läsa, gläds med dig att du trivs med ditt uppdrag. Så roligt att se alla bilder speciellt på Eowyn och dig. Ha de' fortsatt bra. Hälsa de båda ena.
Den lagade maten lagades med hjälp av Picard och micron. Ett lyckat recept.
Det är ibland ett alldeles utmärkt bra sätt att laga mat. Man ska ta tillvara möjligheterna som liksom hoppar på en i affärerna och andra ställen, när det passar.
/sys-fasM
Post a Comment