En dag som egentligen inte finns

Mitt tåg hem till stan gick rätt tidigt i morse så jag fick kliva upp och packa i svinottan. Det gick bra och jag stod i god tid på perrongen och väntade in mitt tåg som bara var tio minuter sent. Det var tvåvåningståget, som också kallas hungerexpressen eftersom där saknas all slags servering ombord, Inte ens en automat längre.

Utsikt från ett köksfönster

Eivor hade dock försett mig med en stor mugg med lock, där jag hade kaffe och en plastpåse laddad med tre smörgåsar. Givetvis med Gäseneost på. Detta räddade min resa, som gick riktigt bra. Jag satt och läste i min bok om hur man tolkar de resultat man får efter ett DNA-test och vips var jag framme i Sumpan. Jag hade kommit ihåg att om jag går av där kan jag ta en buss ända hem till dörren i princip.

Utsikt från ett morgontåg

Hemma kastade jag mig genast över ett släktforskaruppdrag jag fått av Eivor. Det gick bra och jag kom en bra bit på väg väldigt fort. Men halv fem ringde Anna och jag for in till centrum där vi möttes för att gå på bokrea. Jag gjorde ett fynd och ett icke-fynd. Astrid Lindgrenbiografin var slutsåld över allt. Men så fann jag Mankells bok Svenska gummistövlar, som är fortsättningen på Italienska skor. Den har jag länge drömt om att få tag i.

Det var nu jag kom på att den här dagen inte finns egentligen. Skottdagen har vi ju bara vart fjärde år så 75% av tiden finns inte denna dag. Och om man glufsar i sig lite god mat en sådan dag så räknas inte det. SÅ vi avslutade dagen med att traska iväg till en av våra gamla favoritkinakrogar, China Wang, och tog oss en god, men inte överdådig buffé. Vi var både självgående därifrån och nu ser vi på lördagens Skavlan.