En första svensk bok

Jag har sedan ett par dagar närt en längtan efter våfflor. Detta har nog sin grund i att jag råkade få syn på en bild av de där våfflorna jag lagade över öppen eld ute vid stugan i fjol. Jag har kämpat emot ett par dagar men i morse stod jag inte längre stark utan gjorde mig en sats mumsiga, välgräddade våfflor.

Resten av förmiddagen ägnade jag lite släktforskning och annat rutinarbete men vid lunchtid drog jag mig fram mot city för att handla en bok - Emil i Lönneberga. Inbunden. Bakgrunden till detta är att Annas kusin C, som kanske kan sägas ha större hjärta än hjärna, har tagit emot tre ensamkommande flyktingpojkar från Afghanistan i sitt hem. Två är i 7-8 års åldern och en är vuxen.

Den yngste fyller år i veckan och har aldrig haft ett födelsedagskalas. Han hade blivit helt förstummad när C frågade vad han ville ha i present och till slut, när han förstod frågans verkliga innebörd, viskat fram att han ville ha en hund. Eller en katt. En hund får han av Anna. Ett hiskeligt blått vidunder i velour men själv tänkte jag lite längre framåt i tiden.

Jag tänker att han, när han blir stor, skall kunna visa upp en fin inbunden bok och säga att "detta är min första svenska bok, den bok som fick mig att lära mig läsa svenska"! Och vad vore väl bättre än Emil. En bok som kommer att lära honom mycket om sitt nya hemland. Och som komer att ge honom många härliga läsupplevelser. Vi har ju redan sett hur ett litet barn i fjärran land blivit helt förtrollad av den emilbok vi gett henne.

Resten av eftermiddagen ägnade jag mig åt att förbereda mig inför körens årsmöte ikväll. Jag lagade också en soppa som Anna beställt - Nikkaluoktasoppa - som lagas på köttfärs, vitkål och purjolök. Den blev betydligt godare än den ser ut och vi avnjöt den gemensamt när vi kommit hem från körsång respektive oljefat.

Årsmötet hade jag inte behövt planera för ordföranden hade missat både kallelse och verksamhetsberättelse. Vi fick dock avnjuta de semlor och det kaffe han i alla fall lyckats beställa och det tog vi efter sångövningen. Jag noterade idag att tre personer tog fram sina mobiler och fotograferade de uppgifter som ledaren skrivit upp på vita tavlan. De har lärt av mig!