Shit happens!

Och idag hände det verkligen. En rejäl laddning dijonfärgad spillning återfanns i blöjan en stund efter först morgonmålet. Det löste jag utan problem och sedan hade jag gott av detta hela dagen ty någon mer laddning kom det inte. Nu kunde jag med gott samvete ta på henne en ny rosensmyckad dräkt. 

Själva barnvaktandet gick bra igår och idag gick det ännu bättre. Hon lever efter en mat- och sovklocka som den värste Skalman och hela dagen har förlöpt i perfekta tretimmarsintervall. Äta, jollra, byta, sova. Så ser det dagliga livet ut för en tremånaders människa. 

Mitt på dagen ade hon dock en längre gosighetsperiod då vi sjöng lite Taubevisor, låg och tittade på babygymmet, jollrade och hade det trevligt i största allmänhet. I ett obevakat ögonblick kom hon åt mammas magnetbokstäver och lyckades klättra upp och skriva med dem mot en vit emaljyta. Nåja, med det budskapet kan hon ju slippa bannor för sitt tiiltag. 

Idag var det jag själv som lagade lunch vilket framgår av att den smördegsinbakade ost- och spenatstuvningen ackompanjerades av tunna skivor salami. Det var gott. Och nu ikväll har den goda dottern givit sig ut och hämtat hem pizzor åt oss. En syndfull njutning, med sina modiga 37 points, som jag sällan unnar mig hemma. 

Det är synd om pappa, som befinner sig långt borta i främmande land, men som tur är så finns ju internet och Facetime. Varje kväll sätter sig mor och dotter framför ipaden och det lilla barnet stirrar förundrat på bildskärmen. Det är väl tveksamt hur mycket hon uppfattar av bilden men när han pratar tänds en gnista i hennes ögon och hon utstöter de små ljud hon är mäktig.  Ganska fascinerande.

Nu ser jag fram mot en hel helg med dotter och dotterdotter, där vi säkert ska kunna hitta på utflyktsmål. Vi har ett par på G men vilka det blir får ni vänta på tills vi varit där. En s.k. Cliffhanger.