A hard days night

Idag är det visst 50 år sedan denna kända beatlessång gavs ut med sitt fantastiska G7sus-ackord. Jag har väl kanske inte haft en SÅ hård dag, men nog har den varit lång. Jag statt upp redan kl 6 för att vara hos Plåtnicklas kl 7 och hämta bilen. Och kan man tänka sig. Jag fick den direkt och den var som ny. Härifrån fortsatte jag direkt mot min hovleverantör av däck och kan man tänka sig. Han fixade nya fina sommardäck i ett nafs. Det riktigt kändes hur bilen susade fram, fri från dubbljud mot asfalten.

Länge leve kollektivtrafiken

Jag susade iväg mot söder om söder för att hämta grabbarna Grus, som skulle vara med Anna på hennes jobb idag. Tänk vad man gör för att samla pluspoäng :-) Fast till att börja med var det inget våldsamt susande gigantiska köer på de stora infartslederna. Jag fattar inte hur dessa köer kan uppstå trots att det inte finns några rödljus längre fram och trots att vägen inte hindras av olyckor. Kan det vara så att folk börjar köra som kärringar bara för att vägen smalnar av lite när det är vägarbete på gång? Konstigt också att den stora kön plötsligt löstes upp i tomma intet och jag var framme hos gossarna fortare än jag anat.

Barndomshem 1

Sedan jag lämnat dem på skolan for jag direkt till stugan och fick åter en fin målardag. Jag kunde också se att koltrasten nu lagt två ägg i sitt bo men ingen gång under dagen såg jag någon trast ligga där. Kanske smiter den så fort jag lämnar verandan. Hoppas bara att äggen inte kyls av för mycket. Jag menar att skall hon ha sitt bo där så for hon vänja sig vid oss.

Barndomshem 2

Målandet gick bra och jag blev klar med bilden som visar det hus där Anna bodde sina först år. Huset är rivet sedan länge, men jag har utgått från ett gammalt fotografi och lite kartstudier. Hur som helst blev jag nöjd och det blev även Stina. Efter en rekordkort förhandling enades vi om att hon får bilden om jag får en rejäl portion blodplättar. Sist ikväll kom lilla vovven hit och nu skall vi strax dra oss tillbaka mot snarkofagen.