Dålig sömn

Jag sov så illa lite i natt på grund av den hemska värmen så ikväll lägger jag mig tidigt utan att skriva. Dagens text kommer i stället i morgon bitti, då jag förhoppningsvis åter har huset för mig själv ett par timmar innan resten vaknar.

Och nu, 8 timmar vila, varav 7 timmar sömn, senare har den ljuvliga tid inträffat då huset sover och endast JAG är vaken. Hur länge den nu vara. Jag har röster ovanifrån... Alltnog gårdagen skall redovisas och det sker enklast medelst ett antal bilder.

Vuollerim är inte bara känt för Birgitta Svendén och Ola Hellman. Platsen har också en av de första rejält utgrävda stenålders-boplatserna i Lappland. En arkeologikunnig lärare insåg att där två älvar flyter samman (Stora och Lilla Luleälv), där bildas ett näs där människor bör ha funnit livsbetingelserna extra goda. Han gav sig ut att leta och där andra bara såg en svag sänka och lite småsten, där såg han husgrunder och avskrap av stenverktyg.

Efter flera somrars utgrävningar hade ett stort antal fynd och husgrunder upptäckts och föremålen samlades i en byggnad, som kommunen lät uppföra och döpa till Vuollerimn 6000. Så många år sedan, ungefär, är det sedan de första människorna bosatte sig på näset.

Arkeologen vågade sig också på att, utifrån de märken av stolphål och eldstäder man grävt fram, rekonstruera ett stenåldershus, som nu finns utanför muséet. Dit in gick vovven och jag att söka svalka medan de övriga tre tittade på samlingarna och det fina bildspel, som gjorts kring människans livsvillkor på stenåldern. Riktigt sevärt och bara LITE New Age-inspirerat.

Inuti huset var det riktigt svalt och doftade gott av färskt björkris på marken. Hunden reagerade inte på de utlagda benen, så de var nog gamla och slutdoftade. Efter besöket, där vi också bjöds på kaffe av museivärdinnan, en gammal klasskamrat till Anna, fortsatte vi mot centrum av Vuollerim för att handla.

På hemvägen hoppade Anna och jag av vid kyrkogården för att vattna. Det behövdes. Plötsligt kom en stor och snäll vit herrelös hund springande in på området. Eftersom vi nu är med "egen" hund tänkte vi lite längre och insåg att någon kanske äger kraken, så vi ringde Jonny, som genast visste vem ägaren var och som efter ytterligare ett par samtal fick tag på densamme. Han kom, strax, glad och tacksam, på sin fyrhjulig, som hade en stor trälåda baktill. Den var för hunden visade det sig. Vovven hade lyckats rymma från hundgården två kilometer bort, så nu skulle han hem och se till den. 

Hemma grillade vi middag, enligt ett Ernstrecept (fläskfilé, fylld med chorizo). Lite svårgrillats eftersom det krävde lång tid utan att det skulle brännas. Gott vart det hur som helst och nu fanns det bara två programpunkter kvar, bad i Kattejaur och VM-fotboll från Brasilien. Det senare avstod jag dock från och gick som sagt och la mig eftersom förra natten blivit väldigt sömnlös.

Badet avstod jag dock ingalunda från och fick nu uppleva något unikt. En badande Anders K. Likt många norrbottningar är han mycket tveksamt simkunnig och dessutom synnerligen tveksam till "kallt" friluftsbad. Idag var det dock så skönt i vattnet att t.o.m. han badade. Vovven var lycklig och visade sprittande glad livslust inför vattnet och de pinnar vi kastar i.